Las Gringas

Kara bloggen.

Del tva pa Sydamerikaresan ar sa gott som avklarad. Imorgon lamnar vi Buenos Aires och fortsatter var resa till Colonia del Sacramento i Uruguay. Ja, vi vet att vi sa att vi skulle aka idag, tisdag, men igar ringde varden och fragade vilken tid pa onsdag vi ville checka ut. Vi hade tagit fel pa dag, saklart. Borjar ni kanna igen monstret? Buenos Aires har levt upp till vara forvantningar om att vara en riktig metropol. Vi hade dock blivit varnade for bade ficktjuvar, vald och allman galenskap. Som tur ar har vi inte sett sa mycket av det har forran till nagra dagar sedan... Julia, Linnea och Sofia hade spenderat dagen i hettat pa Jardin Zoologico i Palermo. Ett mycket mysigt zoo med manga djur som gick runt losa pa omradet och aven en del exotiska djur som vi aldrig sett forut. En toppendag helt enkelt framtill tunnelbaneresan hem.




Den har blandningen av kanguru, kanin och get heter Patagonsk mara, fett sot!


Subten i Buenos Aires ar ofta fullpackad. Det ar varmt och svettigt och ont om sittplatser. Efter att ha akt nagra stationer hors ett tjut fran Sofia och hon drar ut Linnea och Julia precis innan dorrarna ska stangas. Vi springer allt vad vi kan utan att riktigt veta varfor. Springandes flasar Sofia fram att hon blivit ficktjuvad och att tjuven springer en bit framfor oss. Vi foljde efter honom i tre kvarter men gav upp och lat honom behalla de 40 pesos, lappstift och pillerkarta som funnits i Sofias planbok. Arga och annu svettigare gick vi ner i tunnelbanan igen och akte hem.

Som sagt har vi trivts valdigt bra i Buenos Aires. Till skillnad fran Chile har vi har varit otroligt nojda med maten. Som mest har bestatt av kott. Alla asados har tagit oss till sjunde himlen. Nar vi kom hit var Julia den enda riktigt blodtorstiga kottalskaren, efter en manad i Buenos Aires har alla utom vegetarianen joinat kottklubben. I sondags gick vi till en kand kottrestaurang som funnits sedan trettiotalet, Desnivel i San Thelmo. Dar ater man kott. Helt underbart kott. Men trots att vi hade hort sa mycket gott om restaurangen och att de skryter med sin kottkunskap sa fattade de inte att raw betyder megablodig. Vi blev alla ordentligt besvikna nar vara kottbitar var nastintill valstekta nar de enda vi ville ha var blod.

En kvall under club week larde Jennifer kanna Patricio som gav oss vipband pa klubben Crobar. Han bjod aven in oss att ata middag pa hans jobb foljade dag. Gratis middag har en backpacker inte rad att tacka nej till. Vi skulle till hiphopklubben Araoz efter middagen och kladde for en gangs skull ner oss for att smalta in (las: smutsiga gympaskor, shorts och t-shirt). Det var dock ett rejalt misstag. Vi tog taxin ett kvarter till sushirestaurangen L'abeille dar Patricio jobbar. Vi gick ner for en leopardkladd trappa ner till den helt klart lyxigaste restaurangen vi varit pa under hela resan. Det blev en smarre chock. Vi blev hanvisade till baren och valkomandes med ett glas champagne, ett glas som fylldes pa under hela kvallen. Vi blev serverade olika ratter, bade fisk, sushi och kott. Och sa annu mer champagne. efter ett tag borjade vi fundera pa vad vi gjort som fortjande det har men insag strax att det var fler an vi som fick samma behandling. Barutrymmet var fullt av unga turistandes tjejer drickandes champagne. Vi var skyltdockor. Nar en sextioarig man kom fram och borjade ragga bestamde vi oss for att dra. Lite acklade, mycket nojda men tyvarr fortfarande hungriga pagrundav de sma och lyxiga portionerna tryckte vi i oss varsinn sandwich pa Shellmacken. Klockan var val runt ett och som ni vet gar man ut tre har sa for att fordriva tiden begav vi oss pa forfest hos Jennifers andra kompis, Ariel. Han visade sig bo pa trettiofemte vaningen i ett fladigt hus i Palermo. Men nar vi kom in genom dorren var vi inte de enda tjejerna dar. De tre argentiska killarna hade aven bjudit in sex brasilianska tjejer, uppkladda till tusen. Ateringen kande vi oss som ett gand smutsiga backpackers, fast det kanske ar det vi ar. Men de var trevliga, tjejerna lovade att ga ut med oss i Sao Paolo, som vi inte ska aka till. Vi tackade dock nej till erbjudandet att folja med till en lyxklubb. Vi valde att svettas natten land pa Araoz istallet, dar vi hor hemma.

Igar var vi i den japanska tradgarden. Efter tio minuter borjade det regna och vi spang hem.


Duktiga som vi ar har vi inte haft nagra fester i var lagenhet, framtill igar. Nar vi fick en extra kvall kunde vi inte halla oss. Vi bjod in ett gang argentinska killar som vi traffat pa Araoz och dok upp i var dorr med en flaska Fernet. Klassiskt. De var lite for knappa for var smak. Kvallen slutade med att vi jagade kackerlackar, pajade en glashylla, slangde ut killarna hals over huvud och tog en taxi till kott. Nu haller vi tum,marna for att hyllan inte upptacks och gar pa depositionen. Hoppas inte hyresvarden laser var blogg.




Kackerlacksjakt.


Nej, han har ingen troja.


Fest hos Las Gringas.

Om sanningen ska fram har vi varit oekonomiska backpackers i Buenos Aires men det har det varit vart. Vi har haft en underbar manad i en underbar stad med ar nu taggade pa att resa vidare.

Puss och kram, vi saknar er. 

Svisch sa det sa hade vi redan varit i Buenos Aires i tre veckor. Om en vecka, pa tisdag, gar lagenhetskontraktet ut och det blir att kranga pa sig den fullpackade ryggsacken efter en manad av lyx med fjadrade madrasser, svensk frukost och varmduschar.

 

Ingrid med classic Argentinadrink - Fernet med Coca Cola.

Livet i Buenos Aires leker och vi borjar kanna oss litegrann som locals. Vi vet att vi har varit daliga pa att skriva och idag, nar vi efter manga uppmaningar om ett nytt blogginlagg, antligen tagit oss ivag till ett internetcafé fungerar inte USB-portarna. Nu har vi gatt till ett nytt café, men insett att vi har daligt med tid - for ikvall blir det tango, pa riktigt den har gangen.

Trillingarna.

Naval, under veckan som gatt har Ingrid, Linnea, Julia och Jennifer tagit sig upp i tid pa morgonen och gatt pa spanskalektioner. Fyra timmar per dag mandag till fredag. Det var en serios skola och man blev utmattad, men fullpumpad med information.
Skolan var bra och vi blev alla belonade med ett fint diplom nar vi avslutat kursen. Forutom Julia, som glomde hamta ut sitt. Suck.

 

Academia Buenos Aires

Gratis kaffe i skolan, score!

En dag tog vi oss till Barrio Chino, Buenos Aires lilla China Town som bestar av tva gator. Vi at kinamat och kopte sushi och fisk pa den kinesiska mataffaren. Ett kilo vit lax kostade bara 30 pesos=45 kronor. KAP!

Fiskmarknaden och kvallens kokkonst - Vit lax med linser och appelsallad. Wow. Fraga efter recept!

En av vara favoritstadsdelar har i BA heter Palermo Soho. Dar ligger de coola affarerna, barerna och restaurangerna. I fredags akte vi dit efter skolan for att ata lunch pa ett pannkaksstalle som vi hittat nagra dagar tidigare. Jennifer blev kvar i skolan for en timmes extra lektion och Julia som glomt sin mobil hemma gick hem och bada skulle sluta upp med gruppen pa pannkaksstallet. Pavag till Palermo traffade Ingrid, Linnea och Sofia fyra israeler som ville haka pa till pannkakorna, men att hitta stallet var inte sa latt som vi trott. I en timme irrade vi runt tatt foljda av hungriga och otaliga israeler och hamnade till var fortvivlan pa ett stalle som inte alls serverade pannkakor. Nar vi bestallt var mat insag vi att Jennifer tydligen inte kan ta emot sms och hon var vilse i Palermo utan en blekaste aning om vart vi tagit vagen.

Nar Julia, hemma i Recoleta, kommit fram till lagenheten upptackte hon att hon inte hade nycklar. Ett ganska vanligt problem har, med tanke pa att vi bara har tva par nycklar och aldrig har nagon koll pa var dessa ar. Utan mobil och utan nycklar begav hon sig till Palermo pa egen hand och aven hon irrade runt i en timme men hittade tillslut det besvurna pannkaksstallet. Men, dar hade man inte sett till nagra blonda gringas. Hungrig och arg bestallde hon en burgare och laste tidningen i en timme.

Tva kvarter darifran satt halva ganget gringas med israeliskt sallskap och at i godan ro da Ingrid kollade ut genom fonstret och ser en forvirrad Jennifer strova omkring. En gringa infangad, en kvar. Efter en mysig lunch tog vi farval av israelerna med lofte om att komma pa asado dagen efter och gick mot tunnelbanan. Pa vagen bestamde vi oss att gora ett sista halvhjartat forsok att hitta pannkaksstallet. Vi gick runt hornet och gissa vad som fanns dar! Vart kara pannkaksstalle och en overgiven Julia. Alla gringas samlade, hurra! Vi firade med en extra lunch, pannkakor!

Samma kvall var vi inbjudna till Ingrids kompis och BA-guide Fernando pa drinkkvall. Vi blev hela kvallen behandlade som prinsessor av Fernando och hans kompisar och detta fenomen holl faktiskt i sig hela helgen... Vad menas? Jo, en prinsessa blir uppassad och serverad mat pa silverfat.

 

Buenos Aires by night.

Lordag blev en dag for pengaspendering pa Recoletas fina marknad - daligt for budgeten, bra for sjalen. Pa kvallen var vi som sagt bjudna pa asado pa israelernas hostel, det vankades kott (och paprika till Ingrid) och det var verkligen helt saftigt fantastiskt. Och bast av allt, vi behovde inte gora nagonting. Vi fick inte ens blanda om salladen.
Vi hade en jattebra kvall som blev lite dramatisk da Julia helt plotsligt svimmade ihop pa balkongen. Orsaken ar fortfarande okand men vi gissar pa for lite somn.
Dramatiken hade borjat redan pa lunchen dagen innan, da det slog gnistor mellan bjornmysiga israelen Aviv och sockersota svenskan Sofia. Pa asadokvallen pratade dom extra mycket men holl sig anda pa sin kant. Nar israelerna klockan fem skulle aka ivag for att ta sitt flyg mot Patagonien blev det ett sorgligt avsked med en och annan tar i taxin pavag hem. Men, det som kunde varit slutet blev en borjan. Pa morgonen dagen efter plingade det till i Sofias mailbox och det var bamsebjornen som hade skrivit. Pavag genom sakerhetskontrollen pa flygplatsen hade han insett att han inte riktigt var klar med Buenos Aires, sa han lamnade sina kompisar och vande tillbaks. En riktig karlekshistoria.

Pa sondagen var det antligen dags att fa hylla den blagula fanan - Bocamatch! Vi blev upphamtade med buss och akte med ett gang hostelgaster till den stora arenan La Bombonera, Bocas hemmaplan. Pa vagen dit gar hostelagaren runt och ser till att ingen har pa sig Bocaklader. Varfor da? tankte vi. Men ni kanner ju oss, vi hade saklart fatt biljetter pa fel sida, bortalaget Racings klack. Men, det var bara att bita ihop och heja pa, vi hade ju iallafall ratt antal biljetter. Matchen var arligt talat sadar, men stadion var fullsatt och det var en otroligt harlig stamning. Boca Juniors klack ar nagot extra, aven pa hall. Trummor, trumpeter och roster som aldrig sviker. Dock var risken att bli spottad pa ganska stor da vi horde till Racings klack.
Men en loska i huvudet stoppar inte en gringa. Det gor daremot muskelvarken vi alla kande i vara lar dagen efter, efter att ha klattrat i trapporna i fotbollsstadion.

 

 

Racing, motstandarlaget

Nu ar var tid slut, men vi lovar att snart komma med ett nytt inlagg.

Tack alla lasare, we love you.

Mjau!

Som Jennifer precis skrev till sin kusin:
Det har har varit den skitigaste skitdagen hittils. Dock lite komisk sa har i efterhand.

Vi har haft en bra helg och i onsdags gick vi tillbaks till Kika, dar vi egentligen var VIP men inte fick den behandlingen. Agaren som lovat oss champagne och skulle slappa in oss forsvann mystiskt.
Pa klubben larde vi kanna nagra israeler. Av en slump traffade vi dom dagen efter i mataffaren och dom upplyste oss om fotbollsmatchen som skulle aga rum idag, Argentina-Bolivia.
Det kunde val vara kul tankte vi och dom hade tydligen biljetter, dock bara fyra, pa sitt hostel men vi foljde glada i hagen efter.

Uppe pa rummet betalade vi halften av biljetterna (250 pesos styck, vi trodde att det har var ett kap da vi hort att biljetter brukar kosta mellan 300-400 pesos.)

Imorse klockan nio skulle rormokaren komma, da en av vara toaletter gav upp andra dagen. Julia tog sitt ansvar och gick upp i tid for att kunna oppna. Klockan halv tio hade han annu ej dykt upp och Julia lag halvdod och rosenrasande i soffan.
Varldens mysigaste och trevligaste tjej kan med fel start pa dagen forvandlas till ett monster. Nar klockan var halv elva hade roris fortfarande inte dykt upp och vi hade brattom till ett mote pa var nya spanskaskola, sa vi drog.
Det tog langre tid an vi trott, det var varmt, det var manga trappor och vi hade brattom till israelerna.

Mitt upp i all stress haver sur-Julia ur sig att hon "Fan inte vill se den har matchen" och berattar att hon mycket hellre hade velat se en Boca Juniors-match. Lite sent pakommet, hon fick langa fram sina pengar och Linnea, Jennifer och Ingrid gick for att kopa en femte biljett med hjalp av israelerna.
Dom hade ingen, men dom fick resten av pengarna vi var skyldiga dom och vi bestamde tid for att motas upp och aka till stadion.

Men. Israelerna dok inte upp och vi fick en halvtimme sena springa ivag till tunnelbanan sjalva.
Efter att ha akt femton stationer samt gatt femton kvarter till hittade vi stadion River Plate. Vi hittade ratt, men ingen salde ratt biljetter. Vi blev informerade om att forsaljningsstallet lag tio kvarter bort och efter att ha tryckt i sig en chorripan hoppade Julia, Sofia och Linnea in i en taxi for att komma over den sista biljetten.

Vi mottes av en gigantisk kö. Av nagon anledning trodde vi att kon skulle vara i stil med kanske en stressig dag pa McDonalds, men det har var snarare som att Ica hade en kassa oppen dagen innan julafton. Kaos.
Julia gick fram for att hora sig for om nagon mojligtvis hade lust att kopa en biljett at oss, hon kom tillbaks med information om att vi stallt oss i helt fel ko. Bra, tankte vi, den andra kanske gar snabbare. Gissa vad? Den var dubbelt sa lang.
Men, det var bara att bita i det sura applet och stalla sig langst bak i kon och vanta. Och vanta. Och vanta.
Nar vi stod i kon blev vi medvetna om att vara platser var mitt i klacken, en man skrattade och sa "Hah! Ni kommer fa sta med galningarna!"
Med vara foraldrars varnande ord ringande i oronen fnissade vi naivt och tankte: "Oj, vad busiga vi ar."

Efter fyrtio minuters koande spred sig ryktet att klackbiljetterna var slut. Dags for plan B. Som vi inte kande till an.
Vi diskuterade vara mojligheter och kom fram till att basta alternativet var att salja vara biljetter och kopa nya pa en annan laktare. Nu var det ju sahar att efter att ha studerat biljetterna sag vi att priset var 70 pesos styck. Vi hade betalat 250 pesos var och dom nya vi skulle kopa kostade 190 pesos. Enkel matte=Om vi inte fick dom salda for 250 pesos skulle vi ga back.
Men, vi hade inget val. Vi ville sitta tillsammans.
Linnea och Julia borjade rora sig bakat i kon for att hitta nagon otalig argentinare. Det lyckades dom med efter fem meter, en pappa och hans son kopte en varsin men for 150 styck. 200 pesos back, aj aj, backpackerbudget.
Med tva biljetter kvar hittade vi tva nya kopare i tva argentinare bredvid oss. Precis nar Julias fingertoppar nuddade hans 300 pesos ryckte han tillbaks sedlarna och sa "App, app, app!"
"Vafalls?" tankte vi. Han stod och synade platserna pa biljetten och efter nagra nervosa sekunder utbrast han: "Det har ar ju Bolivias klack!"
Foljande minut haglade skrattsalvorna i kon och man kunde snappa upp utrop som: "Stackars Gringas!"

Vi hade blivit fatalt, hansynslost, genomdjupt grundlurade. Plan C = Hitta tva bolivianer i en ko full med argentinatrojor.
Trot eller ej, Julia hittade tva man i grona trojor och gick fram och fragade: "Ey, gron troja, ar du fran Bolivia?" Det var dom och vi fick de tva sista biljetterna salda for 150 pesos styck. Bra! Vi gick bara back 400 pesos.
Julia och Linnea gick glada i hagen tillbaks till Sofia i kon for att kopa fem nya biljetter for 190 pesos styck. Det bor tillaggas att klockan var kvart i fem och matchen skulle starta prick och kon rorde sig i snigelfart framat.
Vi ma vara losers men vi ar fanimej fighters, sa vi stannade kvar. Plotsligt droppar halva kon av i olika klungor och allt borjade ga snabbare. Bra, vi skulle hinna till avspark.
Men, sen nadde ryktet aven oss. Biljetterna kostade nu 450 pesos vilket ar lika med tre dagsbudgetar. Plan D: Kasta in handduken.

Vi fick se oss besegrade av bade Argentina och Bolivia och gick molokna med tomma hander tillbaks till Ingrid och Jennifer. Under de har tva timmarna hade dom tva malat upp egna mardromsscenarier om kidnappade gringas, ranade gringas och lurade gringas. Det sista stamde ju.

Det enda positiva ar att vi trots allt fick Boliviabiljetterna salda, den argentinska pappan och sonen hann inte upptacka vilken klack det rorde sig om och Julia far till slut ga pa sin Boca-match nasta sondag. Dock bokad genom ett hostel denna gang.
Vi lar oss av vara misstag.

Tack och hej nu ska vi hem till var trasiga toalett!

Muak!

Om vi var betagna av Buenos Aires harlighet forra inlagget sa ar vi upp over oronen foralskade nu.
Staden sjuder av liv, det ar sa latt att knyta kontakter och det finns alltid nagonting att gora.

Senast vi skrev sa vi att vi skulle ga pa tangoshow i San Telmo. Det gjorde vi inte, vi akte till Palermo och at
middag pa en skandinavisk restaurang som heter Olsen. Trots att varken agarna eller kockarna kommer fran nagot skandinaviskt land sa har dom lyckats mycket bra, bade med meny och inredning.
Vi satt pa innergarden dar man planterat bjork, tall och ronn och langst upp narmast taket inne i lokalen satt en stor malning av en riktig bamsebjorn. Fint.
Till forratt kunde man bestalla smorrebrod med vodkasnapsar, men vi klarade oss bra med Biff Rydberg och vit lax med appelsallad som varmratt.

Linnea pa Olsen i Palermo

Nar vi var klara med maten var klockan efter tolv och uppkladda i vara finaste partystassar gick vi till klubben Kika som ligger i narheten.
Ett ganska pakostat stalle med LED-skarmar som lyser pa vaggarna, vakter i varje horn men inte en endaste liten kotte pa dansgolvet. Vi gick snart darifran, men stoppades av agaren som forklarade att argentinarna gar ut kl 2-3 och att vi var for tidiga.
Han forsokte fa oss att stanna kvar genom att locka med champagne, men trotta som vi var tog vi en taxi hem istallet. Dock med ett varsitt VIP-kort i handen till nasta gang.
Vi lyckades hitta en taxi som ville kora oss fem i samma bil. Chaufforen ringde stolt sina kollegor och skrot om att han korde de fem vackraste svenskorna i varlden i sin bil. Vi fick hans kort ocksa.

Ar man streetsmart sa lar man sig tango pa gatan

Dagen efter, i fredags, tog vi det lugnt. Vi motte upp Malin Malm, en dotter till Linneas mammas kompis som ar utbytesstudent har i Buenos Aires.
Hon hade planerat att visa oss runt i Palermo men oturligt nog sa sporegnade det och vi tog skydd inne pa ett cafe och fick hora pa hennes historier om staden.
Nar det verkade klarna upp gick vi ut igen, men overraskades snart av annu mer regn sa vi tog bussen till Evita Peron-museet. Det var ganska litet men mysigt och det mest givande var att se hennes gamla balklanningar.


I vintras under en galen utekvall i Stockholm larde vi kanna nagra killar fran Buenos Aires som laste pa KTH - Alan, Nicolas, Claudio och Ramiro.
Det ar ju alltid bra att kanna lite locals, sa vi skrev ett mejl till dom och fragade om de hade lust att ta oss till nagot trevligt stalle.
Det ville dom saklart, de saknar tydligen Stockholm valdigt mycket, sa vi mottes upp pa ett stalle som heter Shamrock.
Happy hour till klockan tolv = tva ol for 25 svenska kronor sager man inte nej till och det blev en mycket lyckad kvall.
En liten reflektion: Tank egentligen hur fantastiskt det ar att man traffas en gang i Stockholm och sedan massa manader senare kan motas upp i Buenos Aires.

Linnea och Nicolas pa Shamrock

Ramiro, Nicolas, Alan och tjejerna 


Nicolas, Julia och Alan

Vi kom hem klockan alldeles for sent dagen darpa, eller kanske tidigt eftersom klockan var sju pa morgonen.
Ingrid var arg for att hennes karta var borttappad, Julia och Linnea var hungriga som djur och alla var trotta.
Vi sov som stockar fram till tva och upptackte att frukostbrod och palagg var slut av nagon konstig anledning...
Linnea och Julia fick ga ut och handla frukost och kom hem med en grillad kyckling som vi satte i oss.

  


Det har var i lordags och Klockan sex hade vi bestamt traff med Facundo pa Plaza de Mayo for att ga och se prideparaden. Facundo ar en kille som kom till Julia och Sofias restaurang i Gamla stan i somras och han ville traffa oss har.
Han ar fran Buenos Aires men kunde lika garna vara fran Dalarna, lintott som han ar. Prideparaden var riktigt bra.
Folk var utkladda overallt och det var gladje i luften hela kvallen. Paraddeltagarna tog tillfallet i akt for att uttrycka sina asikter och det mest framgaende budskapet, forutom fri karlek, var ratten till laglig, saker och gratis abort.
Efter att vi tagat runt ett tag gick vi och at Parillada pa en restaurang. Det ar en grilltallrik med flaskkott, revbensspjall, kyckling, chorizo, njurar och tarmar. Var guide Facundo tvingade oss att prova de tva sistnamnda. Ingen hit.

Julia, Facundo och Jennifer pa pride


Laglig abort!!

 
Partypeople

Allt kott fick oss att somna tidigt, sa pa sondagsmorgonen kunde vi ta oss upp i god tid for att ga pa marknaden i San Telmo. Det var folk overallt, mestadels turister men aven lite tangodansare har och var.
Efter att vi shoppat pa oss lite vaskor, smycken och andra fina fynd traffade vi en svensk-argentinare som sa at oss att absolut inte kopa nagot i San Telmo, for utanfor Buenos Aires finns tydligen en gigantisk marknad med battre grejer for en tredjedel av priset.
Vi gick rakt i turistfallan.
Pa kvallen blev vi hamtade av Nico, annu en argentinare vi lart kanna i Sverige under hans utbyteshalvar, och han tog oss med till en bar med sina kompisar.
Han larde sig svenska under sina sex manader i Stockholm och han mer eller mindre avgudar Sverige och hur allt fungerar.
Helt plotsligt har vi en massa argentinska killkompisar, vi ska se till att lara kanna lite tjejer ocksa sa blir samlingen komplett! Det ar dock av nagon anledning svarare..

Middag i var mysiga lagenhet

Imorse kom Yannick, var gamle belgare, till var lagenhet och vi gick och at empanadas tillsammans. Ikvall ska han aka till Iguazu-vattenfallen och nu skiljs vara vagar och vi kanske inte kommer traffa honom mer. Sant ar livet.

Yannick och empanadas

Ikvall ska vi pa nagon slags folkfest med Malin, det ska bli roligt.

Ha det bra!

/ Las gringas

Dagens spanskalektion:

No tengo mango = Jag har inte mango (Jag har inte en spänn)

Hola!

Vi. Alskar. Buenos Aires.

Trots att vi bara har varit har i tva dagar, kanns det redan som att har skulle vi kunna stanna - vilket vi ska.
Staden tar oss med storm, den ar gigantisk. Aven om vi redan visste det sa drabbas man av lite latt svindel.

Obelisken star i mitten av avenyn 9 de Julio som ar gigantisk!! Sakert trettonfilig eller mer.

Vi kom fram klockan atta pa morgonen igar och tog en taxi till var lagenhet. Lagenheten ar ett stort skamt.
Den ar alldeles for bra for oss! Vi har en egen portvakt, tre teveapparater, ett rum for mycket, egen tvattmaskin och man gar latt vilse i lagenhetens alla gangar. Vi som ar vana vid hostel och dess faciliteter kom in i lagenheten och borjade skratta. Nu trivs vi som fisken i vattnet.

I vart omrade hor till de finaste i Buenos Aires och darfor ryker nog var nya backpacker-hippie-sunkstil snart och byts ut mot nagot lite mer classy. Om budgeten tillater...

Inga hippies har inte...

Tank er att ni i en manad tvingats ata vitt brod, smor, sockrade croissanter och hemskt kaffe - vilket serveras pa varenda hostel. Den eran ar slut, i alla fall for ett tag.
Dagens frukost var sensationell; Kokt agg, grapefruktsjuice, grovt brod, ost, salami, te och framforallt: Naturell, osotad, helt normal, underbar YOGHURT med fiberflingor.
Vi var i himlen. Imorgon blir det havregrynsgrot. Mumma!

Idag tog vi en tontig turistbuss vilket vi har markt ar ett bra sett att fa skaffa sig en overblick av staden.
Det langsta och mest givande stoppet var i La Boca - Munnen. Sa kallas det for att floden mynnar ut i havet har.
Husen i Boca ar byggda av de italienska immigranterna fran forr i tiden och dessa malade sina hus i galna farger som de fick "lana" av hamnen dar de arbetade. Omradet ar inte sa stort men det ar fantastiskt speciellt och vackert! Det ar vackert pa ett lite ruffigt satt och guiden sa flertaliga ganger att det ar ett av de farliga och fattiga omradena.

La Boca

Boca Juniors ar ett valdigt populart fotbollslag i Buenos Aires och lagets farger ar mycket vackra. De ar namligen blatt och gult! Historien bakom detta ar att nar skaparen av laget skulle bestamma farger sa tittade han ut fran hamnen och sa att nasta skepps flagga skulle bli lagets farger och, tam tam, det var ett svenskt skepp!

Gult och blatt - det ar flott!

Resten av turen bestod av sightseeing i ostra och norra Buenos Aires - Puerto Madero, Recoleta och Palermo.

Ikvall ska vi till San Telmo och upptacka tangon!

Puss och kram med en ros i munnen

Om en timme, klockan halv elva, tar vi bussen till Buenos Aires och beraknas vara framme imorgon klockan sju!

Nu borjar Sydamerikaresan del 2 - namligen en manad i en egen lagenhet i Recoleta i Buenos Aires. Det sags vara ett valdigt fint omrade och vi haller tummarna for att var lagenhet lever upp till omradets rykte.

Nu har vi dessutom lyckats hitta ett bra och relativt prisvart hostel i Rio de Janeiro over nyar. Relativt prisvart betyder att priset per natt bara ar fyra ganger sa dyrt och inte sex ganger sa dyrt som en vanlig hostelnatt. Dollartecknen i vara ogon rullar baklanges.

Ha det bra, vi hors snart igen!

/ Las Gringas