Aventyr i Mendoza

Long time no see!

Imorse kom vi fram till Córdoba som ligger i mitten av Argentina. Vi akte nattbuss fran Mendoza och resan tog runt tio timmar.
Internet pa varat annars sa bra hostel Itaka i Mendoza har legat nere, darav den daliga bloggaktiviteten. Under de har dagarna
har vi gjort en hel saker sa nu ska vi skriva ett langt och handelserikt inlagg. Njut!

Han till hoger jobbade pa Itaka och ar skonaste argentinaren so far. Ibland petade han dock oss i nasan..

Na. Senast vi skrev gick vi efterat och unnade oss en god middag pa annu en sushirestaurant. Gang pa gang forvanas vi over hur bra dom ar pa sushi har.
Sveriges sushi kan ga och gomma sig i marianergraven och aldrig komma tillbaka.



Dagen darpa akte vi ut till Maipú som ligger i Mendozaregionen men inte i sjalva staden. Dar ligger vingardarna och hos Mr. Hugo kunde vi hyra cyklar for 45 svenska kronor en hel dag.
Han bjod oss dessutom pa vin. Vi vet inte om det ar typiskt svenskt eller bara nojigt, men vi var de enda turisterna som cyklade med hjalm.
Speciellt eftersom det naturligtvis blev en del drinking and driving. Inget hande oss, men hos Mr. Hugo lamnade vi efter oss ett gang engelsman som forgaves satt och vantade pa sin forsvunna och smatt berusade kompis (som cyklat utan hjalm.)
Dennes ode forblir dock okant for vi akte hem.

Mr. Hugo bjuder pa vin och hyr ut cyklar!

Vi borjade med att prova likorer, olivoljor, tapenades och marmelader.

Gammal anordning for att lagra vin anvands nu for att lagra flaskor pa garden Di Tommasso.

Dagen efter gjordes den forsta splittringen inom Las Gringas-ganget. Julia, Linnea och Ingrid hade pratat om att aka ut och rida, vilket Sofia och Jennifer inte var sa sugna pa. Just nar de tva fann sig i att behova vandra runt ensamma berattade nagra italienare att de skulle ut pa paragliding i bergen. Varfor inte? tankte Sofia och Jennifer, utan att ens reflektera over skadestatistiken inom denna sport.

 

Klockan nio lamnade hastganget hostelet och akte upp i den andinska stappen. Linnea och Ingrid ar erfarna ryttare men Julia har endast ridit en gang forut sa det var med blandade kanslor de hoppade upp pa hastryggarna.


Nar gauchon (sydamerikansk cowboy) kom in med hastarna var det en hast som fick ga efter ensam och Julia forstod pa en gang att det har var en bangstyrig krake och hon ville inte ha den.
Darfor fick hon den. Det positiva var att den hade samma harfarg som Julia. Det negativa var att den vagrade lyda och da hjalper inte en snygg matchning sa mycket.
Ibland vagrade den ga, ibland kaosade den i galopp och ibland vagrade den stanna. Savida inte gauchon bakom sa sitt, da lod den som en snall hund. Under galopp var det naradodenupplevelse.
Linnea och hennes hast var ocksa en bra matching - tva lintottar. Bade Ingrid och Linnea njot mestadels av turen, sa lange inte Julia och Sudra stoppade upp hastledet med sina kommunikationsproblem.

Ingrid, Julia och Linnea blev uppstallda for fotografering av guiden.

Vid den har tiden klockan 11, tva timmar senare an tankt, stod Sofia och Jennifer fortfarande och vantade pa paraglidingguiden. Det visade sig snart att det aven har fanns kommunikationsproblem och aventyret hade bokats till 15:00 istallet for 9:00.
Tur var det att en riktig hjalte satt i hostelreceptionen och med lite smatt panik over misstaget ringde en van till en van. En halvtimme senare kom en 1,50 m kort man och hamtade Sofia och Jennifer i en terrangjeep. Spannande! Vad som skulle bli annu mer spannade var att den har lillputten skulle hoppa med 1,80 m-Sofia. Hon misstrodde honom.


Naval, efter en tjugo minuters lang resa uppfor de steniga bergen kom dom till en liten, oppen grusplan pa toppen. De insag precis innan hoppet att de skulle sjalva vara tvungna att springa utfor bergskanten. Mindre spannande..
Men wow! All misstro och alla oroande insikter var vart hoppet! Detta ar nagot som alla borde prova pa. Fallskarmshopp nasta!


Men, sa var det ju det dar med skadestatistiken. Jennifer utgor numer en del av den, dock den inte sa farliga.
Nar Jennifer skulle hoppa var vindarna mer oregelbundna och starka. Precis nar Jennifer nuddade mark for landning kom en ny vind som fangades upp av fallskarmen. Jennifer och guiden foll omkull och skrapades latt mot marken. (las: Pygmémannen landade pa Jennifer och lag pa henne medan hon slapades langs marken i tio meter.)
Resultatet blev skrapsar pa handen, ansiktet klarade sig men vi hoppas pa ett aventyrsarr for resten av livet.



Jennifer innan skadan..

Vi kom hem olika tider, vissa med ont i rumpan och andra med ont i handen. En annan som ocksa kom var Yannick, ni vet han belgaren vi hangde med i Chile! Det blev ett kart aterseende.
Det bor papekas att Yannick trots sin harlighet ar jordens sjusovare och dagen efter hans ankomst fick vi slapa upp honom klockan tio for att besoka de varma "kallorna" i bergen i Cacheuta.
Efter en timmes bussfard insag vi att dessa varma kallor egentligen var uppvarmda pooler. Dock med inslag fran naturen i form av naturliga(!) stenar langs kanterna.
Det var vackert med bergsomgivningen och vi fick en lugn dag med sol och bad. Vi brande oss.





Men lite solsting stoppar inte Las Gringas! Pa kvallen kopte vi med oss pasta och kyckling fran det lokala pastastallet och satte oss pa hostelets bakgard och konverserade. Och gick sen ut...
Klockan tio minuter i tio blev vi dagen efter vackta av hosteltjejen som ville paminna oss om utcheckning klockan tio.
Valdigt, valdigt trotta slangde vi ner vara dumt nog opackade vaskor och slapade oss ut ur rummet nagra minuter efter tio. Resten av dagen spenderades i olika horn av hostelet pa olika soffor. Personalen skrattade. Vi sov.

Bussen till Córdoba gick nio pa kvallen och nu ar vi har. Det ar valdigt, valdigt varmt. Den grad av varme sa att Julias tankesystem slas ut och maste ersattas av de andras som inte heller ar pa topp.
Uppspelta over att ha kommit till Córdoba gick vi direkt till datorn for att kolla upp var stadens beromda Oktober fest skulle halla hus. Den slutade tydligen for en vecka sen. Det var ju trakigt.

Men! Vi grater inte for ikvall ar det asado och vi langtar efter riktigt kott.

Puss och kram, at en banan!

/ Las Gringas

Kommentarer
Postat av: Piah

Vad modiga ni är! Fick nästan svindel när jag tänkte på paragliding. Fast ändå rätt härligt... Jag är nog ganska rädd för hästar också, men de är i alla fall mer jordbundna. Landskapet ser dramatiskt ut. Jätteschysst att ni lägger upp bilder.

Härhemma är vädret höstigt och skönt och igår var stora brolyftet i Sundbyberg. (Ny järnvägsbro för tvärbanan lyftes på plats av megastor lyftkran. Ingen fick bron på tån och kranen välte inte.)



Varför blir jag så sugen på sushi? Hmm...

/ P.

2011-10-22 @ 00:00:16
Postat av: Mormor Lena

Klockan är 0.45 och jag bara måste läsa vad ni varit med om. Så mycket kul ni gör! Jag fick mig många goda skratt, mycket rolig läsning.Jag ser framför mig hur väl ni matchar hästarna.

Apropå hästar, de är livsfarliga både fram och bak och obekväma på mitten. Tacka vet jag lamadjur.....

Kram från mormor i Munka

2011-10-22 @ 01:02:57
URL: http://lasgringas.blogg.se/
Postat av: Mamma Susanne

Las Gringas!

ni skriver så levande, roligt och inspirerande. Vad månde det bliva av dessa skribenter....

Hästar eller paraglidning...vet inte vad jag skulle ha valt, men paragliding låter lockande. Härligt att ni testar olika saker!

Förra helgen var den sista på sjön, idag har vi tagit ner seglen på båten, nu är det höst!

Ser fram emot att höraa/läsa mer!

Jennifer, nu är facit två skador, du måste var rädd om dig!

Ha det så gott alla 4! Kram från oss i Sumpan

2011-10-22 @ 16:44:53
Postat av: Maria

Jättekul att följa er blogg!!!

Lite fundersam över att hjälmar används när man cyklar men inte när man sitter på skenande hästar ;)

Ta hand om er!!!!

Kram

2011-10-22 @ 20:41:42
Postat av: Morfar Tor

Hej Julia och Julianerna! Vlken härlig beskrivning av vad Ni varit med om de senaste dagarna.Blod,svett,tårar,glädje och stress,god mat och dryck.Ni är på god väg att samla på er härlig reseskilring för oss här hemma. Inte utan att man längtar efter lite sydamerikanska upplevelser, då vet man var guiderna finns.

Puss och kram från Morfar.

2011-10-23 @ 15:26:29
Postat av: Lena Li

Håller med Maria - inga fler ridturer utan hjälm !!! Mamma Lena och pappa Göran har talat. Puss puss

2011-10-25 @ 19:13:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0