Viña del Mar
Hej finisar!
Direkt efter vi i forra blogginlagget skrev om att vi kande oss sakra har, rakade vi ut for nagot som bevisade motsatsen. Vi skulle till en katedral hogre upp pa berget och bestamde oss for att gena via en lang trappa. Nar vi gatt en bit upp for trappan blev vi omsprungna av en man som inte var uppseendevackande till en borjan. Tji fick vi! Halvvags upp for trappan marker vi till var fasa att mannen har stallt sig vid sidan av trappan och dragigt ner brallorna och haller ett stadigt grepp om sin "banana". Vi hade sett en blottare och reaktionerna var lite olika. Linnea och Ingrid skrek i panik och sprang, Jennifer stod kvar paralyserad, Sofia vande tvart utan ett ljud och joggade skrattandes nerfor trappan. Julia sa: "TA FRAM KAMERAN! Vi tar ett foto!"- allt for bloggen. (Till Julias forsvar hade det varit bra vid polisanmalan.)
Resten av dagen spenderade vi kringvandrandes pa stan med tva locals. Labradoren Labbe och Vallhunden Lasse, Pricken hangde ocksa med pa ett horn. Vi hade precis fatt lara oss utav en chilensk tjej att vi inte borde vara radda for gatuhundarna da de snarade skyddar oss an ger oss rabies. Alltsa var vi valdigt glada over vara nyvunna vanner. Tills Labbe rullade sig i hastbajs, da var det bara vapendragarna Jennifer och Ingrid kvar.
Det var fler an blottaren och hundarna som uppskattade oss. En turistande chilensk klass i 15arsaldern sag oss och skrek: "I love you, the hottest, call me, facebook? skype?" och avslutade med klassikern "Goodbye my love!".
Det later som att vi gjorde mycket den har dagen men vi tog det lugnt for att orka med kvallsaventyr. Det borjade daligt men slutade bra. Vi hade blivit rekommenderade en vegetariansk restaurang som heter Ritual. Vi bestallde vin mixat med frukt, burritos och en ostbricka. Att fa maten tog hundra ar och vi fick sedan maten med tio minuters mellanrum. Det var mest bara skit alltihop. Vi blev sura och gick hem for att dricka vart tiokronorsvin.
Natten i Valparaìso var haftig. Pa en bar traffade vi studenter som tog oss till en universtitetsfest pa klubben El Huevo. Dar hade vi sa galet kul. Vi har ont pa olika stallen efter det latinska traningspasset, alltsa dansen.
Idag mar vi som vi fortjanar. Vi lamnade var lagenhet kl 11 och tog bussen till grannstaden Viña del Mar. Hela dagen har i princip handlat om att hitta ett stalle som serverar churros. Det slutade med att vi vallfardade over hela stan till en giganstisk galleria med massor av fet, onyttigt snabbmat. Churrosorna var overskattade men vi fick bra motion pa vagen dit.
Vad man an gor har blir nagot extra. Pa bussen pavag hem till lopphostelet steg det pa en riktig hiphopkille som improviserade ihop en galen lat till sin lilla bongotrumma. Manga rader handlade om oss. Dock misstanker vi starkt att en rad sa: "De blonda utlanningarna ar dock fulare an chilenskorna pa bussen." (Vilket man ser har pa bilden.) Klicka pa lanken och tolka sjalv!
// Las Gringas
Loppor, rattor och rabies
Hej hejjj bloggen!
Inatt sov vi i elva timmar. Det ar kallt i rummen men filtarna varmer gott. Dock misstanker vi att det finns loppor, for Julia har mystiska bett over kroppen. Ingrid sager att en ratta hoppade pa henne i natt men det ar dock oklart och vi andra ar lite kallkritiska.. Linnea tror att hon har fatt rabies for en hund slickade och nosade pa hennes ben. Vi ar ett gang kajor som ar radda for allt. (Chilenarna dog av skratt nar vi sa att vi var radda for rabies)
Rundturen igar var cool. Det tog oss nastan tva timmar att promenera till Pablo Neruda-museet "La Sebastiana" pa vagen Avenida Alemana. Langs den gatan var det fantastisk arkitektur, det kandes som att folket byggt sina hus precis efter sina drommar. Galet.
Museumet var ocksa bra, det var i Pablo Nerudas gamla bostad. Fem vaningar och helt assymetriskt.
Det basta med staden ar alla vaggmalningar som finns vart man an gar. Inte sa mycket trakigt klotter utan bara konst.
Idag ska vi till Catedral de Valparaìso och vi har med oss vara kyrkklader. Igar at vi kvarlevorna av gronsakssoppan utspadd med massa vitkal. Nu gar vi runt och fiser.
Just nu sitter vi pa ett internetcafè och bokar om bussbiljetter och letar hostel i Viña del mar. Det enda vi hittar till varan budget ar ett riktigt lopphostel med kallvatten. Taget!
Puss och kram hejda bloggen XOXO
Hej hejjj bloggen!
Inatt sov vi i elva timmar. Det ar kallt i rummen men filtarna varmer gott. Dock misstanker vi att det finns loppor, for Julia har mystiska bett over kroppen. Ingrid sager att en ratta hoppade pa henne i natt men det ar dock oklart och vi andra ar lite kallkritiska.. Linnea tror att hon har fatt rabies for en hund slickade och nosade pa hennes ben. Vi ar ett gang kajor som ar radda for allt. (Chilenarna dog av skratt nar vi sa att vi var radda for rabies)
Rundturen igar var cool. Det tog oss nastan tva timmar att promenera till Pablo Neruda-museet "La Sebastiana" pa vagen Avenida Alemana. Langs den gatan var det fantastisk arkitektur, det kandes som att folket byggt sina hus precis efter sina drommar. Galet.
Museumet var ocksa bra, det var i Pablo Nerudas gamla bostad. Fem vaningar och helt assymetriskt.
Det basta med staden ar alla vaggmalningar som finns vart man an gar. Inte sa mycket trakigt klotter utan bara konst.
Idag ska vi till Catedral de Valparaìso och vi har med oss vara kyrkklader. Igar at vi kvarlevorna av gronsakssoppan utspadd med massa vitkal. Nu gar vi runt och fiser.
Just nu sitter vi pa ett internetcafè och bokar om bussbiljetter och letar hostel i Viña del mar. Det enda vi hittar till varan budget ar ett riktigt lopphostel med kallvatten. En recensent har skrivit: Kallt och sjabbigt. En annan skrev: Vi har fatt loppor over hela kroppen. Taget!
Puss och kram hejda bloggen XOXO
Valparaìso!
Igar vid lunchtid tog vi bussen fran Santiago till Valparaìso. Resan var billig och otroligt bekvam, en kontrast till den hemska flygresan.
Efter en kranglig taxitur uppfor branta backar, som stordes av vagarbete overallt, kom vi fram till det gula huset och hostelet La Bicyclette. Samma stalle som Alex och Mattias bodde pa nar dom var i Valpo for tva ar sen. Dar mottes vi av en galen fransman, hog pa jag vet inte vad. Vi lyckades komma over en lagenhet langst ner i huset for 70 kr var per natt. Underbart!
Till lunch at vi mackor pa El Sandwich Cubano som var goda och prisvarda. Stallet stod med i Bibeln* och var i princip bast hittills.
Efter lunchen tog vi en promenad i staden dar vi hittade en mysig marknad med fina smycken och en lang, lang trappa som vi klattrade uppfor. Val uppe kunde vi se den vackra staden men insag att vi var i en laskig, ode atervandsgrand sa vi klattrade snabbt ner igen.
Till middag lagade vi en underbar gronsakssoppa i vart inte sa underbara kok.
Utanfor var dorr traffade vi tva tyska killar - en mystisk, tyst regissor och en excentrisk skadespelare. Dom aker runt med sin teatergrupp och spelar Hamlet pa festivaler.
Med dom gick vi pa var forsta barrunda.
Idag ska vi ga till Pablo Neruda-museet som manga rekommenderar.
Alla saknar er forutom Ingrid, hon vantar med det
* Lonely planets gigantiska guidebok over Sydamerika
Igar vid lunchtid tog vi bussen fran Santiago till Valparaìso. Resan var billig och otroligt bekvam, en kontrast till den hemska flygresan.
Efter en kranglig taxitur uppfor branta backar, som stordes av vagarbete overallt, kom vi fram till det gula huset och hostelet La Bicyclette. Samma stalle som Alex och Mattias bodde pa nar dom var i Valpo for tva ar sen. Dar mottes vi av en galen fransman, hog pa jag vet inte vad. Vi lyckades komma over en lagenhet langst ner i huset for 70 kr var per natt. Underbart!
Till lunch at vi mackor pa El Sandwich Cubano som var goda och prisvarda. Stallet stod med i Bibeln* och var i princip bast hittills.
Efter lunchen tog vi en promenad i staden dar vi hittade en mysig marknad med fina smycken och en lang, lang trappa som vi klattrade uppfor. Val uppe kunde vi se den vackra staden men insag att vi var i en laskig, ode atervandsgrand sa vi klattrade snabbt ner igen.
Till middag lagade vi en underbar gronsakssoppa i vart inte sa underbara kok.
Utanfor var dorr traffade vi tva tyska killar - en mystisk, tyst regissor och en excentrisk skadespelare. Dom aker runt med sin teatergrupp och spelar Hamlet pa festivaler. Med dom gick vi pa var forsta barrunda.
Idag ska vi ga till Pablo Neruda-museet som manga rekommenderar.
Alla saknar er forutom Ingrid, hon vantar med det.
/ Las Gringas
* Lonely planets gigantiska guidebok over Sydamerika
Santiago!
Flygresan var fruktansvart lang och efter en timme nar vi passerat Madeira funderade vi pa att hoppa av och vanda hem.
Men, nu ar vi har!
Forsta intrycket av Santiago var inte nagot speciellt men efter att ha gett staden lite tid sa ar den ratt mysig anda. Den framsta sevardheten har verkar dock vara vi - vart vi an gar vander sig folk efter oss och gapar. Verkligen.
Igar at vi middag pa en trevlig restaurang i bohemkvarteret Barrio Brazil som hette Galindo. Som vanligt blev det en del uppstandelse nar vi gick in, folk tittade och viskade. Mitt i maten kommer ett blombud med varsin rod ros till vart bord och pekade ut mot en stolt man pa gatan...
Pa vagen hem fran skrek Jennifer och hade fatt en glasbit i foten. Blodet forsade, men lakarteamet Gringas lindrade skadan ganska snabbt och Jennifer ar nu sa gott som aterstalld.
Trots att det var lordagkvall igar somnade vi som stockar klockan halv tio och sov till atta imorse da vi at en mysig frukost i solen och sen gav oss ut pa fard.
Lyckligtvis traffade vi en liten man, eller han traffade snarare oss, Bernardo. Han pratade oavbrutet och gav oss en del rad och tips pa vad Santiago har att erbjuda - bland annat Cerro Santa Lucía som ar en vacker park med et utkikstorn dar man ser hela staden. Fantastiskt, staden ar ganska ful men bergen i bakgrunden gor det hela fint.
Bernardo reagerade pa att fem ensamma "flickebarn" var ensamma ute i varlden och han sa:
- Om ni vore mina dottrar sa skulle jag kedja fast er.
Efter det latsades han orfila oss i luften. Han var en bra man.
Bernardo tipsade oss ocksa om en fiskmarknad dar vi hittade en billig restaurang. Alla utom Sofia bestallde Paila Marina, en skaldjurssoppa som sag ut som att man hade tagit en burk, sankt ner den i havet och dragit upp den och serverat. Linnea tyckte det var bra, vi andra tyckte det var daligt. Nu gar vi runt och rapar mariscos.
Imorgon ska vi aka till Valparaíso och Viña del mar for att fa oss lite sol och bad. Det ar trots allt ganska jobbigt har i hettan utan en strand.
/ Las Gringas
Men, nu ar vi har!
Forsta intrycket av Santiago var inte nagot speciellt men efter att ha gett staden lite tid sa ar den ratt mysig anda. Den framsta sevardheten har verkar dock vara vi - vart vi an gar vander sig folk efter oss och gapar. Verkligen.
Igar at vi middag pa en trevlig restaurang i bohemkvarteret Barrio Brazil som hette Galindo. Som vanligt blev det en del uppstandelse nar vi gick in, folk tittade och viskade. Mitt i maten kommer ett blombud med varsin rod ros till vart bord och pekade ut mot en stolt man pa gatan...
Pa vagen hem fran skrek Jennifer och hade fatt en glasbit i foten. Blodet forsade, men lakarteamet Gringas lindrade skadan ganska snabbt och Jennifer ar nu sa gott som aterstalld.
Trots att det var lordagkvall igar somnade vi som stockar klockan halv tio och sov till atta imorse da vi at en mysig frukost i solen och sen gav oss ut pa fard.
Lyckligtvis traffade vi en liten man, eller han traffade snarare oss, Bernardo. Han pratade oavbrutet och gav oss en del rad och tips pa vad Santiago har att erbjuda - bland annat Cerro Santa Lucía som ar en vacker park med et utkikstorn dar man ser hela staden. Fantastiskt, staden ar ganska ful men bergen i bakgrunden gor det hela fint.
Bernardo reagerade pa att fem ensamma "flickebarn" var ensamma ute i varlden och han sa:
- Om ni vore mina dottrar sa skulle jag kedja fast er.
Efter det latsades han orfila oss i luften. Han var en bra man.
Bernardo tipsade oss ocksa om en fiskmarknad dar vi hittade en billig restaurang. Alla utom Sofia bestallde Paila Marina, en skaldjurssoppa som sag ut som att man hade tagit en burk, sankt ner den i havet och dragit upp den och serverat. Linnea tyckte det var bra, vi andra tyckte det var daligt. Nu gar vi runt och rapar mariscos.
Imorgon ska vi aka till Valparaíso och Viña del mar for att fa oss lite sol och bad. Det ar trots allt ganska jobbigt har i hettan utan en strand.
/ Las Gringas
Dagen D!!!
Woah!
Om mindre än fyra timmar kommer jag, Sofia, Linnea, Jennifer och Ingrid sitta på ett plan som ska ta oss mot vårat livs äventyr.
Vi ska göra Sydamerika och börjar i Santiago, Chile.
Imorse kl tio sprang jag in på Forex och växlade lite pengar. Nu sitter jag här med 40 000 chilenska pesos på fickan och känner mig rik. Men det är jag inte, för det motsvarar ungefär 587 svenska kronor.
Datorn i min brors rum som är kopplad till skrivaren slutade nyss fungera och därför har jag inte skrivit ut någon biljett eller karta till hostelet i Santiago. Det börjar bra.
Förberedelser är bra och någonting vi faktiskt är ordentliga förberedda på är sjukdomar.
Vi har piller mot allt. Mest diarré. Vi har fyra förpackningar x 16 piller var.
Måste sluta nu, snart kommer pappa hem och ska skjutsa mig till Arlanda och han kommer få panik om han ser mig vid datorn då.
Vi ses om fyra månader!!
/ Julia C.
Om mindre än fyra timmar kommer jag, Sofia, Linnea, Jennifer och Ingrid sitta på ett plan som ska ta oss mot vårat livs äventyr.
Vi ska göra Sydamerika och börjar i Santiago, Chile.
Imorse kl tio sprang jag in på Forex och växlade lite pengar. Nu sitter jag här med 40 000 chilenska pesos på fickan och känner mig rik. Men det är jag inte, för det motsvarar ungefär 587 svenska kronor.
Datorn i min brors rum som är kopplad till skrivaren slutade nyss fungera och därför har jag inte skrivit ut någon biljett eller karta till hostelet i Santiago. Det börjar bra.
Förberedelser är bra och någonting vi faktiskt är ordentliga förberedda på är sjukdomar.
Vi har piller mot allt. Mest diarré. Vi har fyra förpackningar x 16 piller var.
Måste sluta nu, snart kommer pappa hem och ska skjutsa mig till Arlanda och han kommer få panik om han ser mig vid datorn då.
Vi ses om fyra månader!!
/ Julia C.
