Las Gringas

God morgon!

Den har veckan ar det club week for oss. Buenos Aires ar ju kant for att vara en stad som aldrig sover, men den har manaden har vi sovit som aldrig forr och missat det omtalade utelivet. Men, det rader vi alltsa bot pa den har veckan.

Men fortsatter sova, "imorse" vaknade majoriteten av oss klockan tre.

Vi har glomt att beratta en del saker.

Forra sondagen tog vi bussen en timme for att aka till Feria de Mataderos. Det ar en marknad i utkanten av Buenos Aires med en annan traditionell kultur an den vi stott pa innan med tango och europeisk invandring. Pa Feria de Mataderos ar det folklore, Argentinas svar pa Cowboys - Gauchos och hantverk i alla dess former. Och saklart, det mest argentinska vi vet - kott. Vi strosade runt i solen och kopte pa oss lite saker, lyssnade pa folkmusiken och sag manniskor i folkdrakt dansa nagot annat an tango! Dessutom var dar inga turister forutom vi.

En annan dag for nagra veckor sen blev vi medbjudna till en punkkonsert som Facundos kompisar skulle ha. Vi tog en taxi till en garagelokal och mottes av en galen punkarsamling vars musiksmak var sadar. Soundcheck innan spelning, vad ar det?

Nar det drog igang efter nagra rundgangar borjade det dansas. Om man nu kan kalla det for dans, det var ett dansant slagsmal. I borjan var vi radda och stod tryckta mot vaggen, i slutet var Julia med. Eller, forsokte vara med, ingen ville slass med kycklingen som sprang ivag skrikandes sa fort hon slungat ivag ett slag.

Vid entrén fick alla en varsin lott, men nar lottdragningen skulle ske hade halften av publiken dragit och efter fem uppropade nummer sprang Julia fram och ropade: "45! 45!" Och, se dar, nasta dragna nummer var 45! Wiho. Nu lyssnar vi pa punk-CDn varje kvall i lagenheten. Inte.

Kvallen avslutades med den basta sortens hamburgare fran ett hal-i-vaggenstalle.

En annan kvall hande det en galen grej. Det var kvallen da Julia, Sofia och Jennifer motte upp f.d utbytesstudenten Nico och hans vanner och gick pa efterfest hos Nimrod, deras israeliske kompis. Han hade ett mysigt rum och kok men en toalett som inte fungerade och, som ni vet, noden har ju ingen lag och da vi inte ville kasta vatten pa balkongen som han foreslog sa tog vi nycklarna for att sla en drill nere pa gatan bakom ett trad. Lassystemen i Argentina ar ganska komplicerat da de ar valdigt mana om att inte slappa in nagon obehorig i byggnaderna. Darfor maste man ha nyckel, bade for att komma ut och in ur alla entréer. Men, vi hade ju nycklarna och nar vi var klara i det fria gick vi bestamt fram till porten for att ta oss in. Men, nyckeln funkade inte och efter att ha statt och ryckt i dorren ett tag blev vi inslappta av en nyvaken och ilsken argentinska som bad oss halla snattran. Tyst smog vi upp till forsta vaningen och dar stod vi infor ett nytt problem. Vilken dorr var det han bodde i? Sa tyst som mojligt med oronen pressade mot dorrarna forsokte vi lyssna efter roster, vi ville ju inte satta nyckeln i fel las och vacka annu fler argentinare. Efter femton minuters diskussion litade vi pa Sofias intuition och valde dorr C. Med darrande fingrar vred Julia om nyckeln. Bokstavligt talat. Nyckeln var helt sne. Panik, vi maste boja tillbaka den! Vilket Julia gjorde med mindre lyckat resultat - krik, sa det, och nyckeln var bruten mitt itu. Da, kom Julia pa att hon hade sin mobil och ringde till Nico. Killarna hade borjat bli oroliga da vi varit borta ett tag och Nico sprang ner for att mota oss pa bottenvaningen. Vi gick ner, han gick ner, men det blev inget mote. Han ringde igen och fragade var vi holl hus och gick ut pa gatan. Till sin stora forvaning sag han tre gringas sta fangade som i en bur i porten bredvid. Han ringde snabbt upp till de andra killarna som kom ut och sallade sig till skrattfesten som pagick anda tills den ilskna argentinskan kom ut an en gang och skrek nagot om polisen innan hon slappte ut oss. Det enda problemet som nu aterstod var att beratta for Nimrod att hans nyckel var obrukbar och skamset visade vi upp den. Den har gangen hade gringas tur, nyckeln vi chansat pa anvandes inte till nagot. Men, nu ar den ett evigt minne av tre forvirrade tjejer med manskliga behov.

I forrigar tog vi en langpromenad i Puerto Madero. Det ar en ny stadsdel dar hamnen trangs med sprillans nya skyskrapor men aven en skogsbekladd liten o dar det ar jattefint att promenera. Vi glomde solskydd och brande axlarna dar vi gick pa den tysta grusvagen som ar en kontrast till resten av Buenos Aires. Det ar har argentinarna pa lunchen ar ute och springer och tar ett break fran stadsstressen.

Om svenskar ar kanda for att dricka kaffe sa ar argentinarna kanda for att dricka mate. Yerba mate ar ett bittert ortté som man dricker ur ett litet karl(mate) med ett filtrerande sugror(bombilla), da teet ligger lost i koppen. Smaken ar ratt speciell men kan enkelt forklaras som valdigt, valdigt starkt te. Darfor valjer vissa, sarskilt nyborjade, att dricka med mycket socker. Karlet som kan vara gjort av kalabass, en torkad och urgropt pumpa, fylls till lite mer an halften med orterna och sa haller man pa varmt vatten och nar man druckit upp sa fyller man pa med nytt vatten, orterna haller sig lange. Darfor ar det inte en ovanlig syn att se folk ga med en termos under armen och karlet i handen.

Julia och Ingrid kopte varsin mate pa marknaden i Recoleta, men efter att ha druckit teet en gang luktade karlet fruktansvart. En local forklarade att man maste "impregnera" karlet sa nu star tva karl med orter, vatten och whiskey i koket och ska dra sig i sju dagar. Skumt.

Ikvall ar tredje kvallen pa varan partyvecka och vi ska prova pa den kanda klubben Crobar.

Ha det gott till nasta gang, det kommer vi ha!

Puss fran Gringilingas.

Ps. Julia har fargat haret rott.

Den har veckan ar det club week for oss. Buenos Aires ar ju kant for att vara en stad som aldrig sover, men den har manaden har vi sovit som aldrig forr och missat det omtalade utelivet. Men, det rader vi alltsa bot pa den har veckan.

Men fortsatter sova, "imorse" vaknade majoriteten av oss klockan tre.

Vi har glomt att beratta en del saker.

Forra sondagen tog vi bussen en timme for att aka till Feria de Mataderos. Det ar en marknad i utkanten av Buenos Aires med en annan traditionell kultur an den vi stott pa innan med tango och europeisk invandring. Pa Feria de Mataderos ar det folklore, Argentinas svar pa Cowboys - Gauchos och hantverk i alla dess former. Och saklart, det mest argentinska vi vet - kott. Vi strosade runt i solen och kopte pa oss lite saker, lyssnade pa folkmusiken och sag manniskor i folkdrakt dansa nagot annat an tango! Dessutom var dar inga turister forutom vi.

Pa grillen lag det baltdjur. Vi glomde smaka.

En annan dag for nagra veckor sen blev vi medbjudna till en punkkonsert som Facundos kompisar skulle ha. Vi tog en taxi till en garagelokal och mottes av en galen punkarsamling vars musiksmak var sadar. Soundcheck innan spelning, vad ar det?

Nar det drog igang efter nagra rundgangar borjade det dansas. Om man nu kan kalla det for dans, det var ett dansant slagsmal. I borjan var vi radda och stod tryckta mot vaggen, i slutet var Julia med. Eller, forsokte vara med, ingen ville slass med kycklingen som sprang ivag skrikandes sa fort hon slungat ivag ett slag.

Vid entrén fick alla en varsin lott, men nar lottdragningen skulle ske hade halften av publiken dragit och efter fem uppropade nummer sprang Julia fram och ropade: "45! 45!" Och, se dar, nasta dragna nummer var 45! Wiho. Nu lyssnar vi pa punk-CDn varje kvall i lagenheten. Inte.

Kvallen avslutades med den basta sortens hamburgare fran ett hal-i-vaggenstalle.

En annan kvall hande det en galen grej. Det var kvallen da Julia, Sofia och Jennifer motte upp f.d utbytesstudenten Nico och hans vanner och gick pa efterfest hos Nimrod, deras israeliske kompis. Han hade ett mysigt rum och kok men en toalett som inte fungerade och, som ni vet, noden har ju ingen lag och da vi inte ville kasta vatten pa balkongen som han foreslog sa tog vi nycklarna for att sla en drill nere pa gatan bakom ett trad.

Lassystemen i Argentina ar ganska komplicerat da de ar valdigt mana om att inte slappa in nagon obehorig i byggnaderna. Darfor maste man ha nyckel, bade for att komma ut och in ur alla entréer. Men, vi hade ju nycklarna och nar vi var klara i det fria gick vi bestamt fram till porten for att ta oss in. Men, nyckeln funkade inte och efter att ha statt och ryckt i dorren ett tag blev vi inslappta av en nyvaken och ilsken argentinska som bad oss halla snattran. Tyst smog vi upp till forsta vaningen och dar stod vi infor ett nytt problem. Vilken dorr var det han bodde i? Sa tyst som mojligt med oronen pressade mot dorrarna forsokte vi lyssna efter roster, vi ville ju inte satta nyckeln i fel las och vacka annu fler argentinare.

Efter femton minuters diskussion litade vi pa Sofias intuition och valde dorr C. Med darrande fingrar vred Julia om nyckeln. Bokstavligt talat. Nyckeln var helt sne. Panik, vi maste boja tillbaka den! Vilket Julia gjorde med mindre lyckat resultat - krik, sa det, och nyckeln var bruten mitt itu. Da, kom Julia pa att hon hade sin mobil och ringde till Nico. Killarna hade borjat bli oroliga da vi varit borta ett tag och Nico sprang ner for att mota oss pa bottenvaningen.

Vi gick ner, han gick ner, men det blev inget mote. Han ringde igen och fragade var vi holl hus och gick ut pa gatan. Till sin stora forvaning sag han tre gringas sta fangade som i en bur i porten bredvid. Han ringde snabbt upp till de andra killarna som kom ut och sallade sig till skrattfesten som pagick anda tills den ilskna argentinskan kom ut an en gang och skrek nagot om polisen innan hon slappte ut oss.

Det enda problemet som nu aterstod var att beratta for Nimrod att hans nyckel var obrukbar och skamset visade vi upp den. Den har gangen hade gringas tur, nyckeln vi chansat pa anvandes inte till nagot. Men, nu ar den ett evigt minne av tre forvirrade tjejer med manskliga behov.

I forrigar tog vi en langpromenad i Puerto Madero. Det ar en ny stadsdel dar hamnen trangs med sprillans nya skyskrapor men aven en skogsbekladd liten o dar det ar jattefint att promenera. Vi glomde solskydd och brande axlarna dar vi gick pa den tysta grusvagen som ar en kontrast till resten av Buenos Aires. Det ar har argentinarna pa lunchen ar ute och springer och tar ett break fran stadsstressen.

Om svenskar ar kanda for att dricka kaffe sa ar argentinarna kanda for att dricka mate. Yerba mate ar ett bittert ortté som man dricker ur ett litet karl(mate) med ett filtrerande sugror(bombilla), da teet ligger lost i koppen. Smaken ar ratt speciell men kan enkelt forklaras som valdigt, valdigt starkt te. Darfor valjer vissa, sarskilt nyborjade, att dricka med mycket socker. Karlet som kan vara gjort av kalabass, en torkad och urgropt pumpa, fylls till lite mer an halften med orterna och sa haller man pa varmt vatten och nar man druckit upp sa fyller man pa med nytt vatten, orterna haller sig lange. Darfor ar det inte en ovanlig syn att se folk ga med en termos under armen och karlet i handen.

Julia och Ingrid kopte varsin mate pa marknaden i Recoleta, men efter att ha druckit teet en gang luktade karlet fruktansvart. En local forklarade att man maste "impregnera" karlet sa nu star tva karl med orter, vatten och whiskey i koket och ska dra sig i sju dagar. Skumt.

Ikvall ar tredje kvallen pa varan partyvecka och vi ska prova pa den kanda klubben Crobar.

Ha det gott till nasta gang, det kommer vi ha!

Puss fran Gringilingas.

Ps. Julia har fargat haret rott.