Las Gringas

Svisch sa det sa hade vi redan varit i Buenos Aires i tre veckor. Om en vecka, pa tisdag, gar lagenhetskontraktet ut och det blir att kranga pa sig den fullpackade ryggsacken efter en manad av lyx med fjadrade madrasser, svensk frukost och varmduschar.

 

Ingrid med classic Argentinadrink - Fernet med Coca Cola.

Livet i Buenos Aires leker och vi borjar kanna oss litegrann som locals. Vi vet att vi har varit daliga pa att skriva och idag, nar vi efter manga uppmaningar om ett nytt blogginlagg, antligen tagit oss ivag till ett internetcafé fungerar inte USB-portarna. Nu har vi gatt till ett nytt café, men insett att vi har daligt med tid - for ikvall blir det tango, pa riktigt den har gangen.

Trillingarna.

Naval, under veckan som gatt har Ingrid, Linnea, Julia och Jennifer tagit sig upp i tid pa morgonen och gatt pa spanskalektioner. Fyra timmar per dag mandag till fredag. Det var en serios skola och man blev utmattad, men fullpumpad med information.
Skolan var bra och vi blev alla belonade med ett fint diplom nar vi avslutat kursen. Forutom Julia, som glomde hamta ut sitt. Suck.

 

Academia Buenos Aires

Gratis kaffe i skolan, score!

En dag tog vi oss till Barrio Chino, Buenos Aires lilla China Town som bestar av tva gator. Vi at kinamat och kopte sushi och fisk pa den kinesiska mataffaren. Ett kilo vit lax kostade bara 30 pesos=45 kronor. KAP!

Fiskmarknaden och kvallens kokkonst - Vit lax med linser och appelsallad. Wow. Fraga efter recept!

En av vara favoritstadsdelar har i BA heter Palermo Soho. Dar ligger de coola affarerna, barerna och restaurangerna. I fredags akte vi dit efter skolan for att ata lunch pa ett pannkaksstalle som vi hittat nagra dagar tidigare. Jennifer blev kvar i skolan for en timmes extra lektion och Julia som glomt sin mobil hemma gick hem och bada skulle sluta upp med gruppen pa pannkaksstallet. Pavag till Palermo traffade Ingrid, Linnea och Sofia fyra israeler som ville haka pa till pannkakorna, men att hitta stallet var inte sa latt som vi trott. I en timme irrade vi runt tatt foljda av hungriga och otaliga israeler och hamnade till var fortvivlan pa ett stalle som inte alls serverade pannkakor. Nar vi bestallt var mat insag vi att Jennifer tydligen inte kan ta emot sms och hon var vilse i Palermo utan en blekaste aning om vart vi tagit vagen.

Nar Julia, hemma i Recoleta, kommit fram till lagenheten upptackte hon att hon inte hade nycklar. Ett ganska vanligt problem har, med tanke pa att vi bara har tva par nycklar och aldrig har nagon koll pa var dessa ar. Utan mobil och utan nycklar begav hon sig till Palermo pa egen hand och aven hon irrade runt i en timme men hittade tillslut det besvurna pannkaksstallet. Men, dar hade man inte sett till nagra blonda gringas. Hungrig och arg bestallde hon en burgare och laste tidningen i en timme.

Tva kvarter darifran satt halva ganget gringas med israeliskt sallskap och at i godan ro da Ingrid kollade ut genom fonstret och ser en forvirrad Jennifer strova omkring. En gringa infangad, en kvar. Efter en mysig lunch tog vi farval av israelerna med lofte om att komma pa asado dagen efter och gick mot tunnelbanan. Pa vagen bestamde vi oss att gora ett sista halvhjartat forsok att hitta pannkaksstallet. Vi gick runt hornet och gissa vad som fanns dar! Vart kara pannkaksstalle och en overgiven Julia. Alla gringas samlade, hurra! Vi firade med en extra lunch, pannkakor!

Samma kvall var vi inbjudna till Ingrids kompis och BA-guide Fernando pa drinkkvall. Vi blev hela kvallen behandlade som prinsessor av Fernando och hans kompisar och detta fenomen holl faktiskt i sig hela helgen... Vad menas? Jo, en prinsessa blir uppassad och serverad mat pa silverfat.

 

Buenos Aires by night.

Lordag blev en dag for pengaspendering pa Recoletas fina marknad - daligt for budgeten, bra for sjalen. Pa kvallen var vi som sagt bjudna pa asado pa israelernas hostel, det vankades kott (och paprika till Ingrid) och det var verkligen helt saftigt fantastiskt. Och bast av allt, vi behovde inte gora nagonting. Vi fick inte ens blanda om salladen.
Vi hade en jattebra kvall som blev lite dramatisk da Julia helt plotsligt svimmade ihop pa balkongen. Orsaken ar fortfarande okand men vi gissar pa for lite somn.
Dramatiken hade borjat redan pa lunchen dagen innan, da det slog gnistor mellan bjornmysiga israelen Aviv och sockersota svenskan Sofia. Pa asadokvallen pratade dom extra mycket men holl sig anda pa sin kant. Nar israelerna klockan fem skulle aka ivag for att ta sitt flyg mot Patagonien blev det ett sorgligt avsked med en och annan tar i taxin pavag hem. Men, det som kunde varit slutet blev en borjan. Pa morgonen dagen efter plingade det till i Sofias mailbox och det var bamsebjornen som hade skrivit. Pavag genom sakerhetskontrollen pa flygplatsen hade han insett att han inte riktigt var klar med Buenos Aires, sa han lamnade sina kompisar och vande tillbaks. En riktig karlekshistoria.

Pa sondagen var det antligen dags att fa hylla den blagula fanan - Bocamatch! Vi blev upphamtade med buss och akte med ett gang hostelgaster till den stora arenan La Bombonera, Bocas hemmaplan. Pa vagen dit gar hostelagaren runt och ser till att ingen har pa sig Bocaklader. Varfor da? tankte vi. Men ni kanner ju oss, vi hade saklart fatt biljetter pa fel sida, bortalaget Racings klack. Men, det var bara att bita ihop och heja pa, vi hade ju iallafall ratt antal biljetter. Matchen var arligt talat sadar, men stadion var fullsatt och det var en otroligt harlig stamning. Boca Juniors klack ar nagot extra, aven pa hall. Trummor, trumpeter och roster som aldrig sviker. Dock var risken att bli spottad pa ganska stor da vi horde till Racings klack.
Men en loska i huvudet stoppar inte en gringa. Det gor daremot muskelvarken vi alla kande i vara lar dagen efter, efter att ha klattrat i trapporna i fotbollsstadion.

 

 

Racing, motstandarlaget

Nu ar var tid slut, men vi lovar att snart komma med ett nytt inlagg.

Tack alla lasare, we love you.

Mjau!