Las Gringas

Hola!

Efter att ha hallt er lite pa halster med forts. foljer pa skydive-inlagget sa ar vi tillbaks med massa kul att beratta!

Nar vi skulle bli hamtade for att aka till flygfaltet ringde killen fran flygklubben och sa att vindarna var instabila och att vi var tvungna att avvakta. Jaha, tankte vi, vad gor vi nu da? Inte sa mycket egentligen, utan vi satt kvar och vantade pa att vindarna skulle reda upp sig. Tva timmar senare var det klart och Pablo, en typisk macho argentinare, kom och hamtade Julia, Sofia, Jennifer och Linnea i sin bil. Ingrid hade bestamt sig for att stanna hemma och mysa istallet. Hon ar en stark kvinna som ej faller for grupptryck.

Pa kvallen gick vi ut och firade vara bravader, hack i hal forfoljda av en skrytsam hollandare fran hostelet. Klubben hette Black Sheep, ett hippt stalle som paminde allt for mycket om Stockholms nattliv forutom pa en liten detalj. Man fick inte dansa "aggressivt". Vad det nu betyder, men nar Ingrid och Sofia dansade kom en vakt fram och sa No dancing!! Av nagon anledning blev det valdigt spannande att fortsatta da, sa nar resten kom tillbaks startade vi en liten danstavling som tillslut bestod i att dansa runt vakten. Vi blev nastan utslangda men valde att ga ut sjalva for att nattkaka lite klassisk Chorripan - Chorizo i brod med tusen tillbehor.



En halsning fran oss till Tango Hostel i deras tak.

Pa hostelet hade man berattat for oss om lite olika sma byar utanfor Córdoba och innan en manad i Buenos Aires kunde det kanske vara skont att fa lite lugn, sa igar tog vi bussen till byn Tanti, en timme fran Córdoba. Under sommarsasongen flyr manga Cordobeses staden och hyr stugor har, men vi hade last om det hippa Tanti Hostel och var installda pa det, trots att bokningsfunktionen lag nere pa deras hemsida. Nar vi kom fram var det nastan tomt pa folk i staden. Var ar alla? Vi begav oss till hostelet och mottes av en lite skum man som sa att det var stangt for renovering, men att om vi verkligen behovde rum sa skulle han kunna ordna nagot. Han visade oss ett obaddat, smutsigt rum i morker och vi kande att vi helst, helst inte ville bo har. Vi lamnade vara tunga ryggsackar och letade efter en mer passande boning och fann till var stora lycka ett billigt hotell precis vid floden - Sans Soucis. Dar bor vi, paret som ager hotellet med sin lilla son och en massa konstnarer som sitter och malar av floden pa dagarna.
Pa vag upp till centrum efter en valbehovlig vilostund insag vi att den har staden verkligen ar dod. En spokstad. En restaurang var oppen och dom serverade bara pizza. Jaja.
Vi gick hem och sov. I tolv timmar.

Tanti

Idag gick vi till ett vattenfall vid en flod, det var mysigt. Om man vandrar en timme langs floden kommer man till en stor naturlig pool. Vattnet ar ganska grumligt och det finns stora fiskar i, men det var skont att bada trots kylan.
Ikvall ska vi lana grillen och ha en egen asado!

/Las Gringas

Igarkvall at vi en underbar asado har pa hostelet. Yannick var med och nagra andra typer som vi bor med.

Che! Boludo!

Idag har det varit val har i Argentina och den redan sittande socialdemokratiska presidenten Cristina Fernandez de Kirschner och partiet Frente para la Victoria vann med mer an 50 procent av rosterna.
Vi kom nyss hem fran en mysig marknad och pa vagen hem firade manniskor pa gatorna med trummor, flaggor och sang.

De senaste dagarna har det regnat har i Córdoba och pa grund av valet har det mesta varit stangt over helgen.
Valdeltagandet har ar obligatoriskt och efter klockan sex dagen innan valet ar alkoholservering forbjuden. Rolig lordagkvall.
Uteblivet rostande straffas med boter och enligt varan hostelagare aven med anmarkningar i passet.

Vi agnade gardagen at att ga pa bio och spela spel. Filmen hette Identidad Secreta (Abduction). Se den inte, aven fast
var egna Mikael Nyqvist har en roll i filmen. Han spelar ond, rysk brottsling.
Under gardagen blev det ocksa en hel del vegetarisk mat till Ingrids ara. Vi borjade med att ata lunchbuffé pa Verde siempre Verde dar man betalade maten kilovis.
Det blev dyrt och for nagra av oss los blodiga biffar med sin franvaro.
Kvallens vegetariska ratter lagades av senegalesen Abdu pa hostelet. Han ar kompis till mannen som ager vart hostel Baluch och hans mat var mycket god. Denne man raddade aven oss fran vitt brod imorse.

Vid frukosten dagen innan hade hostelagaren sett oss sitta och peta i luftigt omatiga frallor och sockriga wienerbrod och fragat vad man ater till frukost i Sverige.
I mun pa varandra skrek vi uppspelta:
GROT! YOGHURT! MÜSLI! LINGONGROVA! AGG!

Efter vi hade lugnat ner oss sammanfattade vi oss med ett ord: Fullkorn.
Var snalla  vard ringde da till Abdu som bakade ett gott fullkornsbrod med notter och russin i. Det var gott.

Idag har vi varit pa guidad tur genom Córdoba i en turistbuss sponsrad av McDonalds. Vi fick tyvarr ingen hamburgare pa kopet, men vi fick daremot se mer av staden och upptackte att det finns mycket mysigare
omraden an det vi bor i nu, sa imorgon ska vi flytta!
Linnea var efter turen lycklig da hon antligen lyckats fa med oss till en kyrka - Jesuskyrkan. Det var det vart, for oj vad fin den var.


Kyrkan hade tva torn varav det ena inte var fardigbyggt. Detta ska symbolisera manniskans ofullstandighet jamfort med gud, nagot som den katolska kyrkan star fast vid.

I brist pa kott under de senaste dagarna sa ska vi imorgon ata billig Chorripan(argentinsk korvmacka) till lunch och Döner Kebab(kebab) till middag.
Vad Ingrid anser om detta tar vi ingen hansyn till.
Nu ska vi sova!

Guds frid
/ Las Gringas

Ps.
Jennifer hade valdigt trakigt en regnig eftermiddag nar vi andra spelade monopol. Hon bestamde sig for att utsatta oss for ett det hon kallade "superlitet megaprank". Hon gick ivag och kom tillbaks med en pillimarisk min.
Idag hittade vi foljande foto pa Julias kamera. Se och njut!
Det har, Jennifer, var ett superlitet megaprank tillbaks till dig.
Ds.

Long time no see!

Imorse kom vi fram till Córdoba som ligger i mitten av Argentina. Vi akte nattbuss fran Mendoza och resan tog runt tio timmar.
Internet pa varat annars sa bra hostel Itaka i Mendoza har legat nere, darav den daliga bloggaktiviteten. Under de har dagarna
har vi gjort en hel saker sa nu ska vi skriva ett langt och handelserikt inlagg. Njut!

Han till hoger jobbade pa Itaka och ar skonaste argentinaren so far. Ibland petade han dock oss i nasan..

Na. Senast vi skrev gick vi efterat och unnade oss en god middag pa annu en sushirestaurant. Gang pa gang forvanas vi over hur bra dom ar pa sushi har.
Sveriges sushi kan ga och gomma sig i marianergraven och aldrig komma tillbaka.

Dagen darpa akte vi ut till Maipú som ligger i Mendozaregionen men inte i sjalva staden. Dar ligger vingardarna och hos Mr. Hugo kunde vi hyra cyklar for 45 svenska kronor en hel dag.
Han bjod oss dessutom pa vin. Vi vet inte om det ar typiskt svenskt eller bara nojigt, men vi var de enda turisterna som cyklade med hjalm.
Speciellt eftersom det naturligtvis blev en del drinking and driving. Inget hande oss, men hos Mr. Hugo lamnade vi efter oss ett gang engelsman som forgaves satt och vantade pa sin forsvunna och smatt berusade kompis (som cyklat utan hjalm.)
Dennes ode forblir dock okant for vi akte hem.

Mr. Hugo bjuder pa vin och hyr ut cyklar!

Vi borjade med att prova likorer, olivoljor, tapenades och marmelader.

Gammal anordning for att lagra vin anvands nu for att lagra flaskor pa garden Di Tommasso.

Dagen efter gjordes den forsta splittringen inom Las Gringas-ganget. Julia, Linnea och Ingrid hade pratat om att aka ut och rida, vilket Sofia och Jennifer inte var sa sugna pa. Just nar de tva fann sig i att behova vandra runt ensamma berattade nagra italienare att de skulle ut pa paragliding i bergen. Varfor inte? tankte Sofia och Jennifer, utan att ens reflektera over skadestatistiken inom denna sport.

 

Klockan nio lamnade hastganget hostelet och akte upp i den andinska stappen. Linnea och Ingrid ar erfarna ryttare men Julia har endast ridit en gang forut sa det var med blandade kanslor de hoppade upp pa hastryggarna.


Nar gauchon (sydamerikansk cowboy) kom in med hastarna var det en hast som fick ga efter ensam och Julia forstod pa en gang att det har var en bangstyrig krake och hon ville inte ha den.
Darfor fick hon den. Det positiva var att den hade samma harfarg som Julia. Det negativa var att den vagrade lyda och da hjalper inte en snygg matchning sa mycket.
Ibland vagrade den ga, ibland kaosade den i galopp och ibland vagrade den stanna. Savida inte gauchon bakom sa sitt, da lod den som en snall hund. Under galopp var det naradodenupplevelse.
Linnea och hennes hast var ocksa en bra matching - tva lintottar. Bade Ingrid och Linnea njot mestadels av turen, sa lange inte Julia och Sudra stoppade upp hastledet med sina kommunikationsproblem.

Ingrid, Julia och Linnea blev uppstallda for fotografering av guiden.

Vid den har tiden klockan 11, tva timmar senare an tankt, stod Sofia och Jennifer fortfarande och vantade pa paraglidingguiden. Det visade sig snart att det aven har fanns kommunikationsproblem och aventyret hade bokats till 15:00 istallet for 9:00.
Tur var det att en riktig hjalte satt i hostelreceptionen och med lite smatt panik over misstaget ringde en van till en van. En halvtimme senare kom en 1,50 m kort man och hamtade Sofia och Jennifer i en terrangjeep. Spannande! Vad som skulle bli annu mer spannade var att den har lillputten skulle hoppa med 1,80 m-Sofia. Hon misstrodde honom.

Naval, efter en tjugo minuters lang resa uppfor de steniga bergen kom dom till en liten, oppen grusplan pa toppen. De insag precis innan hoppet att de skulle sjalva vara tvungna att springa utfor bergskanten. Mindre spannande..
Men wow! All misstro och alla oroande insikter var vart hoppet! Detta ar nagot som alla borde prova pa. Fallskarmshopp nasta!


Men, sa var det ju det dar med skadestatistiken. Jennifer utgor numer en del av den, dock den inte sa farliga.
Nar Jennifer skulle hoppa var vindarna mer oregelbundna och starka. Precis nar Jennifer nuddade mark for landning kom en ny vind som fangades upp av fallskarmen. Jennifer och guiden foll omkull och skrapades latt mot marken. (las: Pygmémannen landade pa Jennifer och lag pa henne medan hon slapades langs marken i tio meter.)
Resultatet blev skrapsar pa handen, ansiktet klarade sig men vi hoppas pa ett aventyrsarr for resten av livet.


Vi kom hem olika tider, vissa med ont i rumpan och andra med ont i handen. En annan som ocksa kom var Yannick, ni vet han belgaren vi hangde med i Chile! Det blev ett kart aterseende.
Det bor papekas att Yannick trots sin harlighet ar jordens sjusovare och dagen efter hans ankomst fick vi slapa upp honom klockan tio for att besoka de varma "kallorna" i bergen i Cacheuta.
Efter en timmes bussfard insag vi att dessa varma kallor egentligen var uppvarmda pooler. Dock med inslag fran naturen i form av naturliga(!) stenar langs kanterna.
Det var vackert med bergsomgivningen och vi fick en lugn dag med sol och bad. Vi brande oss.


Men lite solsting stoppar inte Las Gringas! Pa kvallen kopte vi med oss pasta och kyckling fran det lokala pastastallet och satte oss pa hostelets bakgard och konverserade. Och gick sen ut...
Klockan tio minuter i tio blev vi dagen efter vackta av hosteltjejen som ville paminna oss om utcheckning klockan tio.
Valdigt, valdigt trotta slangde vi ner vara dumt nog opackade vaskor och slapade oss ut ur rummet nagra minuter efter tio. Resten av dagen spenderades i olika horn av hostelet pa olika soffor. Personalen skrattade. Vi sov.

Bussen till Córdoba gick nio pa kvallen och nu ar vi har. Det ar valdigt, valdigt varmt. Den grad av varme sa att Julias tankesystem slas ut och maste ersattas av de andras som inte heller ar pa topp.
Uppspelta over att ha kommit till Córdoba gick vi direkt till datorn for att kolla upp var stadens beromda Oktober fest skulle halla hus. Den slutade tydligen for en vecka sen. Det var ju trakigt.

Men! Vi grater inte for ikvall ar det asado och vi langtar efter riktigt kott.

Puss och kram, at en banan!

/ Las Gringas

Mendoza ar en trevlig stad att strova runt i och vi bor pa den basta och livligaste gatan. Vi har varit har i fyra dagar och nu har varmen antligen hittat oss. Idag slappade vi vid poolen pa hostelet (som Julia spenderade en halvtimme at att forsoka rensa, resultatet blev sadar.) Vi badade ej, men vi borjar bli bruna!



Man marker att manniskor ar mer avslappnade har. Mellan klockan ett och fem har Mendoza sin heliga siesta, alla gar hem fran jobbet och gatorna gapar tomma. Bara att hitta det har internetcaféet tog oss en och en halvtimme. Siesta pa en sondag ar inte bra da man ska utratta arenden.
Iforrgar tog vi bussen upp till bergen. Pa biljetten stod det att bussen skulle komma mellan sju och halv atta, sa klockan sju stod vi fullt utrustade for bergskyla och vantade pa bussen. Tva bussar kom och akte, utan varat namn pa listan. Vi var arga och svor over den den respektlosa tidsuppfattningen. Bussen kom klockan atta och tog oss pa en guidad tur genom Anderna runt Mendoza. Det var otroligt vackert och iskallt.
Sofia och Linnea kopte fler alpackatrojor pa en marknad mitt ute i intet.

Vi slapptes av utanfor Itaka, vart hostel, strax efter sju pa kvallen da vi direkt borjade gora oss iordning for asado, grillfest, pa vart grannhostel. Kottet var helt fantastiskt och otroligt nog aven Ingrids grillade vegomat.
Det var ett langbord med manniskor fran hela varlden som en doktor och en filosof fran Tyskland, en argentinsk ingenjor som har pluggat pa KTH i Stockholm, en gift australiensare och nagra tavlingslystna britter.
Direkt efter maten drog britterna igang tavlingar mellan Europa och Sydamerika. Grenarna bestod av armbrytning och flip-a-cupstaffett.
Julia blev utmanad av en argentinska i armbrytning. Sofia och Linnea var forst radda for tjejen hade ordentliga biceps och de befarade att Julia skulle bli mos samt forlora for team Europe. Men istallet for att halla for ogonen sa skrek dom for full hals och Julia samlade alla sina krafter och lyckades tillslut vinna over argentinskan. Viking!

Asado ar himmelriket.

Fordrink innan asado

Julia hamnade naturligtvis i team Sydamerika, annars var alla pa sin ratta plats.

I Mendoza ligger Sydamerikas storsta park Parque de General San Martin. San Martin var en general i Argentina som kampade mot Spanien for att ge sjalvstandighet at Peru och Chile. Under var bergstur fick vi se monument fran slag som utspelats bland bergen.
Igar vandrade vi runt i parken dar det fanns en otroligt vacker konstgjord sjo med mysiga caféer runt om.

Parkhang.

Efter parken lagade vi tonfisksallad pa hostelet och deltog i en av manga vinkvallar pa hostelet. Los mendocinos, invanarna i Mendoza, ar valdigt stolta over sitt vin. Med all ratt, var favorit Malbec ar mycket gott och anvands aven flitigt i matlagningen har. Mendoza ar den region som producerar mest vin i hela Sydamerika.

Vi hoppas att nasta inlagg inte drojer lika lange, internet har legat nere pa varat hostel.

Vi saknar er alla! Fast. Vi vill inte aka hem.

Stor puss fran Las Gringas

Ps. Ingrid sag precis en kackerlacka pa internetcaféet. Nu kommer krypnojan tillbaka.

Har kommer en film fran restaurangen i Santiago! Chili i Chile hehe.

Vill bara varna kansliga lasare for att det har kommer att bli ett langt inlagg.

Sa, iforrgar bytte vi hostel i Santiago fran Bellavista i Bellavista till La Casa Roja i Barrio Brazil.
Att byta omrade var bra for att fa se andra delar av Santiago och komma lite narmre staden, som vi inte lart kanna sa bra innan.
Pa kvallen gick vi till en restaurang som heter Las Vacas Gordas - De feta korna. Som namnet antyder serverades det kott. Kott i alla dess former.
Det var himmelst. Eftersom vi vet hur mycket ni gillar att hora om vara maltider sa tanker vi beratta ingaende om vad vi at.
Julia, Jennifer, Sofia och Yannick tog ordentliga blodiga biffar á lo pobre - stekt agg, stekt lok och pommes.
Ingrid fick en kramig tomatsoppa med en liten ros gjord av tomatskal.
Linnea provade den peruanska specialitén Ceviche - kall fisksoppa med smak av koriander. MUMS!

Trots att det har var en ganska fin restaurang som vi kostat pa oss, tank dukar och levande ljus, sa satt gasterna och servitorerna och kollade pa Chile-Peru VM-kvalsmatchen.
Det gick bra for Chile och efter varje mal horde man CHI-CHI-CHI! LE-LE-LE! VIVA CHILE!
Det ar en valdigt medryckande ramsa kan vi saga.
Vi blev bjudna pa lite eftermatensprit och det gjorde oss sugna att fortsatta kvallen.


Vi blev inropade till en mysig bar dar vi fick smaka tre varianter av deras ofiltrerade, ekologiska ol. Vi blev bjudna pa lite tapas och nagra extra ol. Mitt i allt vandrar tva ljusa man in och det los Skandinaver om dom.
Mycket riktigt, en var svensk och en var dansk. Svensken kom fran Stockholm men har bott i Chile i tre ar och jobbar som tatuerare.
Nar det blev dags att ga hem sa gick vi forbi ett gang glada chilenos med gitarrer.

Micke och Jesper, tva skandinaver i Chile

Glada chilenare som firar St Patricksday

Dagen efter blev en kaosartad dag och vi var arga.
Vi vaknade tidigt pa morgonen for att ta bussen till Mendoza.
Pa vag till tunnelbanan som skulle ta oss till terminalen smet vi in pa en supermarket for att kopa frukost. Efter att vi betalat kikade Jennifer pa sitt kvitto och sa:
"Horni tjejer, det har blev nog lite dyrt." Det visade sig att Julias mandariner kostat 13000 pesos vilket motsvarar ungefar 170 svenska kronor.
Vi fick tillbaks pengarna men forlorade mycket tid pa forhandlingar och sprang ivag till tunnelbanan. Det vi inte tankte pa da var att klockan var strax efter atta och rusningstrafiken hade tagit over.
Tre tag akte forbi oss innan vi insag att vi aldrig nagonsin skulle komma pa med vara fullpackade ryggsackar.
Vi smasprang uppfor rulltrapporna och haffade en taxi som proppade in vara vaskor i bagageluckan och stangde med en packrem. Men den kostade bara 15 kronor vilket var bra. Mindre bra var att vi hamnade pa fel bussterminal.
Efter att ha insett detta smasprang vi an en gang over gatan och genom en foodcourt for att hamna ratt.

Frukosten inhandlades pa McDonalds och arbetstempot inte holl samma speed som varat hade gjort. Dessutom smakade det hemskt och juicen kemikalier. Vi var trotta och arga.
Efter att ha spenderat alla vara chilenska pesos pa hamburgare insag Linnea att hon var kissnodig och ett toabesok kostade 200 pesos. En snall amerikanska donerade en dollar och Linnea sprang i panik till toaletten.
Val dar insag hon att dollar inte accepterades, men hon bad for sitt liv och vakten slappte in Linnea bakvagen samtidigt som chefen kom och skrek. Vakten puttade in Linnea och blev utskalld.
Utanfor bussen blev vi utskallda av bagagelastaren som skrek:
"Har ni ingen skam i kroppen?!" nar vi uppgivet forklarade att vi verkligen inte hade nagon dricks att ge eftersom den spenderats pa McDonalds.
Chockade och radda for att vart bagage skulle kastas till gatuhundarna satte vi oss ner i bussen som luktade ost.

Efter en timmes resa insag Julia att visumlappen, som enligt granskontrollanterna pa flygplatsen, var muy importante, var borta. Som vanligt nar Julia ska ha hand om nagonting.
Den lappen skulle anvandas for att ta sig ut ur Chile och in i Argentina. Det visade sig vara inte sa importante som vi trodde och Julia ar fortfarande med oss.

Serpentinvag over Anderna

Resan over Anderna var bland det vackraste vi varit med om. Landskapet ar obeskrivligt och bilderna gor det egentligen inte rattvisa.

Som hogst var vi runt 6500 meter over havet. Hogre an det hogsta berget i Alperna. Tryckskillnaden spelade oss nagra sprat. En chipspase som inte behovde oppnas for hand, en sne vattenflaska och sprutande handdesinfektion.



Nar vi precis hade passerat granskontrollen utan sa mycket problem sag vi de forsta snoflingorna falla. Dessa flingor skulle sedan leda till en snostorm och avstangning av gransen. Forsta turen vi haft den dagen.

Val framme var vi trotta som djur och gick och la oss tidigt. Dock blev inte var somn sa langvarig. Tre ganger inatt vacktes vi av fulla, argentinska ingenjorsstudenter som sprang in i vart rum och skrek.
Efter tre intrang laste vi dorren och slapp dar med undan en andra snostorm. Nar vi vaknade imorse lag ett tjockt lager vitt brandslackarpulver over hela overvaningen. Vi vander vara huvuden in mot argentinarnas rum dar vi ser ett annu tjockare vitt tacke.

Vi bytte hostel. Nu bor vi pa grannhostelet Itaka. Det ar bra och har pool.

Puss och kram fran Las Gringas

Nu ar vi tillbaks i Chiles huvudstad. Vi har inte riktigt varit medvetna om storleken pa den har staden da vi mest hangt runt i bohemkvarteren i Bellavista, men i sjalva verket bor det cirka 7 miljoner chilenos har.

Jennifer och Julia ater empanadas fyllda med rakor, koriander och tomat i Viña del Mar innan avfard.


Vi bor pa ett nytt hostel, Bellavista, ganska nara det vi bodde pa forsta gangen har. I kvarteret  ligger de basta klubbarna och barerna sa igar gick vi ut och gav Santiago en chans att sla utelivet i Valparaíso. Klubben La Constitución kor mer europeiskt  an vad vi ar vana vid har och ett tag trodde man nastan att vi var i Stockholm. Men, det insag vi  snart att vi inte var da billigast och bast pa drinklistan var Pisco Sour, Chiles favoritdrink. Fem skedar florsocker, aggvita, citronkoncentrat och Pisco. Starkt pa alla satt. Fjong sager det!



I borjan var det lugnt, helst vill chilenarna att man bestaller vid bordet och inte vid baren, sa det blir inte det har barhanget som vi ar vana vid. Men sen tog det fart!
En kille med bra engelska kom fram till bordet dar vi satt och sa:
"Ehm.. Julia from Stockholm?"
Julia tittade upp och sag fragande ut. Killen fortsatter och pastar att han traffat Julia forra hosten i Stockholm.
"Kommer du inte ihag mig?" fragade han lite stott. "Vi hanglade ju!"
Linnea sag hur Julia tappade hakan och hur hela hjarnan knakade efter nagot litet gnutta minne av den har mannen.Men, efter nagra olidligt pinsamma sekunder utbrast han:
"Hahaha I´m just kidding, you should have seen your face!"
Da har Jennifer som smygit sig ivag till baren avslojat Julias namn och nationalitet, den rackarn.
Samtidigt som det har hander blir vi attackerade av en kokainpaverkad lesbisk chilenska som for allt i varlden skulle dra hem nagon av oss. Synd for henne men hon lyckades inte.


Lamadjur och agare chillar i Santiago.

Dagen efter, idag, har vi varit utmattade av Piscon. Det forsta vi far hora nar vi kommer ner i lobbyn ar att ikvall vankas det Pisco Night! Vi sprang ivag i panik.

Frukten heter Chirimoya och har funnits pa alla menyer i nagot och vi har inte forran nu forstatt vad det ar.

Sa dagen har varit lugn, vi har hangt med belgaren Yannick som vi traffade i Viña del Mar, han bor i samma rum som oss nu har pa Bellavista. Han reser ensam och har en liten DVD-spelare med sig sa vi tog oss en valfortjant chillkvall intrangda i en sang, sex personer.

Den har gangen i Santiago far vi inte lika mycket uppmarksamhet dar vi gar. Om det beror pa att vi nu umgas med en man eller pa grund av att vi inte har duschat pa fyra dagar aterstar att se. Vi ska duscha imorgon!

Imorgon ska vi flytta till ett hostel med swimmingpool. Synd att det ska regna.

Godnatt!!

Efter mer an en vecka av matbesvikelser sa gav vi upp Chiles matkultur for att aterupptacka det japanska och italienska koket. Det borjade med att argentinaren Raúl foreslog att vi skulle bestalla sushi till hostelet. Trotta som vi var, efter nattens aventyr, foll vi for idén och det skulle vi inte fa angra! Upp ur de vita take away-pasarna kom den japanska drommen med alla tankbara sorters sushi som man inte provar pa hemma. Vad sags om en rulle med bland annat philadelphiaost och mandel? Gott var det.

Hej hej halla!

Idag har vi tagit det lugnt. Jennifer kanner sig dalig sa hon har sovit en del. Julia och Sofia borjade dagen med att lapa sol pa lopphostelets innergard och Ingrid tog Linnea till frisoren. Sen tog vi oss en tur till strandpromenaden och nu sitter vi och fortar en god middag pa hostelet. Vi har kommit fram till att den chilenska kokkonsten inte ar sa mycket att hanga i granen. Ratta oss om vi har fel!!

Listan over smasnuskiga saker vi har glomt att beratta om:
1. Ingrid kraktes pa flygplanstoan pavag till Santiago.
2. Linnea kraktes pa hosteltoan efter att Jennifer skurit upp foten.
3. Sofia snot sig i bussbiljetten pavag till Valparaìso samtidigt som Ingrid stoppade allas tuggummin i sin. Tio minuter senare kom kontrollanten och bad om biljetter. Da sa Sofia utan ett uns skam i kroppen: "Det ar bara liten vatten pa biljetten..." Kontrollanten stoppade belatet ner den avrivna biten i fickan. Tio minuter senare maste den snoriga Sofia snyta sig i aven Linneas biljett. Tio minuter efter det kommer kontrollanten tillbaka och ska kryssa over en del pa biljetten. Precis den del som Sofia snytit sig i. Hon pekar pa den ihopknycklade blota biljetten och mumlar ett "Perdona.."
4. Vi hade blivit tipsade om ett trevligt smorgasstalle i Lonely Planet. Vi bestallde in en varsin "Completo" som visade sig vara nagon slags standard pa varje restaurang i hela staden. Det ar en baguette med lite rivet kott, avokado, ett kilo majonas och en kall korv under allting serverat i en baguette. Forst var det lite smanice, men nu luktar det majonas vart man an gar.
Sofia och Jennifer pratade med en man pa posten som sa att den riktiga chilenska kokkonsten hittar man hemma hos folk, nar man gar ut och ater vill man ha snabbmat. Trakigt for oss.

 

Ikvall ska vi ut! Vi har lamnat in nastan alla klader pa tvatt sa vi kommer se ut som riktiga kajor pa vift. Men det blonda haret verkar uppskattas aven om man gar kladd i en sopsack sa vi kor!

 

Ciao!!!

Hej finisar!
Direkt efter vi i forra blogginlagget skrev om att vi kande oss sakra har, rakade vi ut for nagot som bevisade motsatsen. Vi skulle till en katedral hogre upp pa berget och bestamde oss for att gena via en lang trappa. Nar vi gatt en bit upp for trappan blev vi omsprungna av en man som inte var uppseendevackande till en borjan. Tji fick vi! Halvvags upp for trappan marker vi till var fasa att mannen har stallt sig vid sidan av trappan och dragigt ner brallorna och haller ett stadigt grepp om sin "banana". Vi hade sett en blottare och reaktionerna var lite olika. Linnea och Ingrid skrek i panik och sprang, Jennifer stod kvar paralyserad, Sofia vande tvart utan ett ljud och joggade skrattandes nerfor trappan. Julia sa: "TA FRAM KAMERAN! Vi tar ett foto!"- allt for bloggen. (Till Julias forsvar hade det varit bra vid polisanmalan.)

 

Resten av dagen spenderade vi kringvandrandes pa stan med tva locals. Labradoren Labbe och Vallhunden Lasse, Pricken hangde ocksa med pa ett horn. Vi hade precis fatt lara oss utav en chilensk tjej att vi inte borde vara radda for gatuhundarna da de snarade skyddar oss an ger oss rabies. Alltsa var vi valdigt glada over vara nyvunna vanner. Tills Labbe rullade sig i hastbajs, da var det bara vapendragarna Jennifer och Ingrid kvar.

 

Vad man an gor har blir nagot extra. Pa bussen pavag hem till lopphostelet steg det pa en riktig hiphopkille som improviserade ihop en galen lat till sin lilla bongotrumma. Manga rader handlade om oss. Dock misstanker vi starkt att en rad sa: "De blonda utlanningarna ar dock fulare an chilenskorna pa bussen." (Vilket man ser har pa bilden.) Klicka pa lanken och tolka sjalv!

 

// Las Gringas

 

Flygresan var fruktansvart lang och efter en timme nar vi passerat Madeira funderade vi pa att hoppa av och vanda hem.
Men, nu ar vi har!

Forsta intrycket av Santiago var inte nagot speciellt men efter att ha gett staden lite tid sa ar den ratt mysig anda. Den framsta sevardheten har verkar dock vara vi - vart vi an gar vander sig folk efter oss och gapar. Verkligen.

Igar at vi middag pa en trevlig restaurang i bohemkvarteret Barrio Brazil som hette Galindo. Som vanligt blev det en del uppstandelse nar vi gick in, folk tittade och viskade. Mitt i maten kommer ett blombud med varsin rod ros till vart bord och pekade ut mot en stolt man pa gatan...
Pa vagen hem fran skrek Jennifer och hade fatt en glasbit i foten. Blodet forsade, men lakarteamet Gringas lindrade skadan ganska snabbt och Jennifer ar nu sa gott som aterstalld.

Trots att det var lordagkvall igar somnade vi som stockar klockan halv tio och sov till atta imorse da vi at en mysig frukost i solen och sen gav oss ut pa fard.
Lyckligtvis traffade vi en liten man, eller han traffade snarare oss, Bernardo. Han pratade oavbrutet och gav oss en del rad och tips pa vad Santiago har att erbjuda - bland annat Cerro Santa Lucía som ar en vacker park med et utkikstorn dar man ser hela staden. Fantastiskt, staden ar ganska ful men bergen i bakgrunden gor det hela fint.
Bernardo reagerade pa att fem ensamma "flickebarn" var ensamma ute i varlden och han sa:
- Om ni vore mina dottrar sa skulle jag kedja fast er.
Efter det latsades han orfila oss i luften. Han var en bra man.

Bernardo tipsade oss ocksa om en fiskmarknad dar vi hittade en billig restaurang. Alla utom Sofia bestallde Paila Marina, en skaldjurssoppa som sag ut som att man hade tagit en burk, sankt ner den i havet och dragit upp den och serverat. Linnea tyckte det var bra, vi andra tyckte det var daligt. Nu gar vi runt och rapar mariscos.

Imorgon ska vi aka till Valparaíso och Viña del mar for att fa oss lite sol och bad. Det ar trots allt ganska jobbigt har i hettan utan en strand.

/ Las Gringas