Las Gringas

Vill bara varna kansliga lasare for att det har kommer att bli ett langt inlagg.

Sa, iforrgar bytte vi hostel i Santiago fran Bellavista i Bellavista till La Casa Roja i Barrio Brazil.
Att byta omrade var bra for att fa se andra delar av Santiago och komma lite narmre staden, som vi inte lart kanna sa bra innan.
Pa kvallen gick vi till en restaurang som heter Las Vacas Gordas - De feta korna. Som namnet antyder serverades det kott. Kott i alla dess former.
Det var himmelst. Eftersom vi vet hur mycket ni gillar att hora om vara maltider sa tanker vi beratta ingaende om vad vi at.
Julia, Jennifer, Sofia och Yannick tog ordentliga blodiga biffar á lo pobre - stekt agg, stekt lok och pommes.
Ingrid fick en kramig tomatsoppa med en liten ros gjord av tomatskal.
Linnea provade den peruanska specialitén Ceviche - kall fisksoppa med smak av koriander. MUMS!

Trots att det har var en ganska fin restaurang som vi kostat pa oss, tank dukar och levande ljus, sa satt gasterna och servitorerna och kollade pa Chile-Peru VM-kvalsmatchen.
Det gick bra for Chile och efter varje mal horde man CHI-CHI-CHI! LE-LE-LE! VIVA CHILE!
Det ar en valdigt medryckande ramsa kan vi saga.
Vi blev bjudna pa lite eftermatensprit och det gjorde oss sugna att fortsatta kvallen.


Vi blev inropade till en mysig bar dar vi fick smaka tre varianter av deras ofiltrerade, ekologiska ol. Vi blev bjudna pa lite tapas och nagra extra ol. Mitt i allt vandrar tva ljusa man in och det los Skandinaver om dom.
Mycket riktigt, en var svensk och en var dansk. Svensken kom fran Stockholm men har bott i Chile i tre ar och jobbar som tatuerare.
Nar det blev dags att ga hem sa gick vi forbi ett gang glada chilenos med gitarrer.

Micke och Jesper, tva skandinaver i Chile

Glada chilenare som firar St Patricksday

Dagen efter blev en kaosartad dag och vi var arga.
Vi vaknade tidigt pa morgonen for att ta bussen till Mendoza.
Pa vag till tunnelbanan som skulle ta oss till terminalen smet vi in pa en supermarket for att kopa frukost. Efter att vi betalat kikade Jennifer pa sitt kvitto och sa:
"Horni tjejer, det har blev nog lite dyrt." Det visade sig att Julias mandariner kostat 13000 pesos vilket motsvarar ungefar 170 svenska kronor.
Vi fick tillbaks pengarna men forlorade mycket tid pa forhandlingar och sprang ivag till tunnelbanan. Det vi inte tankte pa da var att klockan var strax efter atta och rusningstrafiken hade tagit over.
Tre tag akte forbi oss innan vi insag att vi aldrig nagonsin skulle komma pa med vara fullpackade ryggsackar.
Vi smasprang uppfor rulltrapporna och haffade en taxi som proppade in vara vaskor i bagageluckan och stangde med en packrem. Men den kostade bara 15 kronor vilket var bra. Mindre bra var att vi hamnade pa fel bussterminal.
Efter att ha insett detta smasprang vi an en gang over gatan och genom en foodcourt for att hamna ratt.

Frukosten inhandlades pa McDonalds och arbetstempot inte holl samma speed som varat hade gjort. Dessutom smakade det hemskt och juicen kemikalier. Vi var trotta och arga.
Efter att ha spenderat alla vara chilenska pesos pa hamburgare insag Linnea att hon var kissnodig och ett toabesok kostade 200 pesos. En snall amerikanska donerade en dollar och Linnea sprang i panik till toaletten.
Val dar insag hon att dollar inte accepterades, men hon bad for sitt liv och vakten slappte in Linnea bakvagen samtidigt som chefen kom och skrek. Vakten puttade in Linnea och blev utskalld.
Utanfor bussen blev vi utskallda av bagagelastaren som skrek:
"Har ni ingen skam i kroppen?!" nar vi uppgivet forklarade att vi verkligen inte hade nagon dricks att ge eftersom den spenderats pa McDonalds.
Chockade och radda for att vart bagage skulle kastas till gatuhundarna satte vi oss ner i bussen som luktade ost.

Efter en timmes resa insag Julia att visumlappen, som enligt granskontrollanterna pa flygplatsen, var muy importante, var borta. Som vanligt nar Julia ska ha hand om nagonting.
Den lappen skulle anvandas for att ta sig ut ur Chile och in i Argentina. Det visade sig vara inte sa importante som vi trodde och Julia ar fortfarande med oss.

Serpentinvag over Anderna

Resan over Anderna var bland det vackraste vi varit med om. Landskapet ar obeskrivligt och bilderna gor det egentligen inte rattvisa.

Som hogst var vi runt 6500 meter over havet. Hogre an det hogsta berget i Alperna. Tryckskillnaden spelade oss nagra sprat. En chipspase som inte behovde oppnas for hand, en sne vattenflaska och sprutande handdesinfektion.



Nar vi precis hade passerat granskontrollen utan sa mycket problem sag vi de forsta snoflingorna falla. Dessa flingor skulle sedan leda till en snostorm och avstangning av gransen. Forsta turen vi haft den dagen.

Val framme var vi trotta som djur och gick och la oss tidigt. Dock blev inte var somn sa langvarig. Tre ganger inatt vacktes vi av fulla, argentinska ingenjorsstudenter som sprang in i vart rum och skrek.
Efter tre intrang laste vi dorren och slapp dar med undan en andra snostorm. Nar vi vaknade imorse lag ett tjockt lager vitt brandslackarpulver over hela overvaningen. Vi vander vara huvuden in mot argentinarnas rum dar vi ser ett annu tjockare vitt tacke.

Vi bytte hostel. Nu bor vi pa grannhostelet Itaka. Det ar bra och har pool.

Puss och kram fran Las Gringas